Corps betyder kropp, lik och spöke. Sviten är ur min kommande bok, Loss, som utgår från tsunamikänslan i filmen The Others – skräcken för att inte räcka till och kunna skydda sina barn mot döden. En skräck så stark att man är beredd att trotsa döden för att barnen ska få leva. Samtidigt finns det ett mörker i modern: att döda sina barn kan rentav vara en besvärjelse mot döden. Men kärleken är jobbig om den är oändlig – i längden orkar ingen leva med förlustens ektoplasma klibbande kring allt. Därav Loss i ordets svenska betydelse – att skaka loss eller kasta loss, göra sig av med. 

Sviten Corps har inte kommit dit. Den är fortfarande på det krampaktiga hålla kvar-stadiet. Corps handlar om ett barn som drunknat och ligger på havsbotten men vägrar dö för att mamman vägrar att det ska dö. Så mamman telepatiserar upp det igen: ryktet om att en mor kan lyfta en bil för att rädda sitt fastklämda barn är inte överdrivet.

”Som strålande ur alla delar/ spränger upp mot ytan/ spräcker horisonten”: från djuphavet upp i ektoplasma-etern i en vild flygrörelse.