pelarekorridor.jpg

pelarekorridor
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg





 


DIKTSAMTALSMARATON

Anna Hallberg & Ann Jäderlund



From: Anna Hallberg
To: ann@xx.xx
Sent: Friday, October 23, 2009 9:56 AM
Subject: Har du lust?


Hej Ann,
 
hoppas allt är fint med dig och familjen. Nättidskriften "Ett lysande namn" har
dragit igång ett "diktsamtalsmaraton" där Joar Tiberg fick första förfrågan, han kontaktade mig och vi har nu avslutat en mailkorrespondens om poesi, skrivande och annat och det är upp till mig att välja nästa samtalspartner. Jag undrar om du skulle vilja vara med på något liknande med mig. (Jag tror att det är ganska anspråkslöst och upp till en själv vad man vill göra av det.) Deadline är 15 november.
 
Jag vet att jag är lite sent ute (jag och Jörgen har just kommit hem från en vecka i Etiopien) så om du känner att du inte kan eller vill vore det fint om du kunde meddela mig så snart som möjligt. Men jag hoppas förstås att du vill!
 
allt gott,
 
anna


From: ann@xx.xx
To: anna@xx.xx
Subject: Re: Har du lust?
Date: Fri, 23 Oct 2009 10:51:03 +0200
 
hej Anna
 
och kul att du frågar, jag är gärna med, men samtidigt väldigt kaotisk och nästan på väg bryta ihop, har jag en känsla av
dock kan tankar som bara kommer fram komma fram å komma fram, om du tror det räcker med den anspråkslösheten...?
 
ann


From: Anna Hallberg
To: ann@xx.xx
Sent: Friday, October 23, 2009 11:19 AM
Subject: RE: Har du lust?
 
Ann,
 
roligt att du vill! Ja, jag tror absolut att det räcker. Om du känner att det blir konstigt eller inte funkar kan vi ju bryta.
Jag ska fixa några grejer härhemma och äta nånslags lunch med Jörgen, men efter det mailar jag några igångsättande frågor till dig. Låter det ok?
 
anna
 
ps. bifogar manuset till mina nya diktbok som kommer i augusti. du behöver inte läsa om du inte vill, men kanske hittar du någonting i det som du vill spinna vidare på.
 


From: ann@xx.xx
To: anna@xx.xx
Subject: Re: Har du lust?
Date: Fri, 23 Oct 2009 12:12:26 +0200
 
Anna
 
ja, det är bra, tänkte säga det också, att det går väl att bryta, om det inte går, jag är verkligen helt slutkörd, dels av problem hemma, dels av nån slags fysisk domningskänsla,
vi var turister på malta i fyra dagar, för att pröva, o låta iris bearbeta, men det var rätt obehagligt, minst sagt - i sin bortskämdhet - att vara turist i
etiopien...det låter bara
som något annat/ helt främmande
 
ann




From: Anna Hallberg
To: ann@xx.xx
Sent: Friday, October 23, 2009 2:41 PM
Subject: RE: Har du lust?
 
Hej Ann,
 
här kommer ett litet igångsättande första brev...
 
allt gott,
 
anna
 
 
Vad är det som är viktigt?
Jag börjar där. Det är nog min vanligaste fråga, till mig själv, i huvudet. Jag brukar använda den ungefär som ramsan när man skulle lära sig satsdelarna i skolan. (Vad är det som sägs? Det är någon som kör = predikat. Vem är det som kör? Hanna = subjekt. Vad kör Hanna? Moped = ackusativobjekt. Osv.) Alltså, vad är det som är viktigt, just nu, för dig, när vi talar om poesi?
 
För mig handlar det i nuläget mycket om kraft. Jag har så mycket litteratur omkring mig, böcker som ligger i högar, recensionsböcker som måste läsas, samtidslitteratur som ska gås igenom, böcker som jag inte beställt men som skickas hem till mig ändå. Bland alla dessa böcker letar jag efter de där enstaka som träder fram, lysande, strålande, i sin egen rätt.
 
De enskilda verken som motiverar alla andra böcker.
 
Som gör att man orkar hålla på, eller kanske bättre: som förklarar varför man håller på. Varför jag håller på. Den kraften, som har räddat en så många gånger. Jag blir så lycklig och lugn och hemma när jag hittar den. Just nu läser jag Beckett, Ingeborg Bachmann och Inger Christensen. De är lika fysiska och självklara som möblerna i rummet. De kommer alltid att finnas. Så tydliga vill jag också att mina böcker ska vara. Som en pall, där står den, bredvid bokhyllan och dörröppningen mot vardagsrummet.
 
Skrivandet är mycket svårare att prata om. Jag märkte det med Joar Tiberg också, att vi liksom gled runt, inte riktigt fick fäste, blev metaforiska och vaga. Kanske går det inte att tala om sitt skrivande. Kanske är det blint, eget, omöjligt att få syn på och tag på. Jag är just nu lite tom efter att ha skrivit klart den nya boken. Har inte så mycket att säga. Kanske kan du ställa en fråga så ska jag försöka svara på den.
 
När det gäller ditt skrivande så har jag för mig att du sagt någon gång att du skriver mycket, nästan varje dag, och sedan sållar och väljer. Stämmer det?
 
Jag undrar också över din relation till bilder, bildkonst osv. med tanke på dina ekfraser och återkommande bildmotiv. Hur ser din relation till bild/visualitet och skrivande ut?
 
Maktstrukturer, särskilt vad gäller språk och genus, hur tänker du kring det?
---------
Ja, det var några breda dörrar att gå igenom eller slå igen… Jag skickar över dem så får vi se vart vi hamnar… Tycker i princip att det kan vara ganska öppet, fladdrande, om vi vill så kan vi ju redigera och strama åt senare.
 
 
alla röda blommor mot den ljusgrå himlen,
 
anna



From: ann@xx.xx
To: anna@xx.xx
Subject: Re: Har du lust?
Date: Fri, 23 Oct 2009 16:15:17 +0200
 
Hej Anna
 
jag märker att jag inte ens kan skapa en fil, eller mapp, på den här datorn, för att vidarebefordra till dig. Så jag chansar och skriver direkt, någonstans bevaras det väl?
 
Jag tycker att det känns äckligt till och med, att skriva om skrivandet, att tala om skrivandet, att säga vad jag tycker, man tycker, höra om det, läsa om det. Det har börjat knyta sig inom mig. Men jag vet inte vad det är, riktigt. Äcklet är tungt
stentungt.
Jag skriver i princip ingenting. (Att skriva till bilder är knappt jag minns.)  Av besvikelse? En åtminstone tillfällig besvikelse, över att ingenting någonsin förbättras, i världen? Eller om något förbättras, efter en helvetes massa kamp, spricker det bara upp något annat lika jävligt någon annanstans. Jag har svårt att ta mig ur det. Kanske  bara en vanlig depression? Ett ålderstecken?
Vi har det ju bra. Men detta bra är ju ett fängelse.
 
Jag har tröttnat på språket, på att laborera med språket, upplever det som ytterst meningslöst, äckligt, det också.
 
I bästa fall, kanske, går jag in i det, på det sättet, i hopp om att komma ut? Till något annat. Igen. Som jag upplever att jag alltid gjort. Och jag vill försöka vara tyst, tills något kommer av sig själv. (Jag höll på att skriva " av sig själv " ..)
 
Du är tom efter att just ha avslutat en bok. Jag känner igen det, inte länge sen jag upplevde just det, trots allt. Samtidigt är det du säger som ett rakt streck för mig, en endimensionell känsla, tom, hela mitt känsloliv har glömt det. Liksom den har glömt det fina mottagandet min bok faktiskt fick, inkännande, levande. Det var verkligen från människor för mig.
 
Kanske, tänker jag, vill jag skriva prosa, fragment dyker upp, ett annat förhållningssätt. Malina av Ingeborg Bachman, vissa partier i den, öppnade något, men jag minns inte riktigt. Vill försöka läsa mer, vara närmare något annat – än poesi kanske, jag vet inte.
 
Den bok du just lämnat - vad är det i den du lämnat?
Kan du säga något om det?
Din tanke om kraft känns viktig för mig. Det kan jag känna att jag vill ha tillbaka. Kraften som kanske är kraften att över huvud taget vara, här. Om jag tänker på maktstrukturer, genus o språk, i din fråga, tänker jag också bara NEJ. Jag vill hitta en kraft som dödar de frågorna, förintar, fräter sönder - och gör det möjligt att vara på ett annat sätt. Den enda motkraft jag kan föreställa mig i nuläget. Och den enda strategi jag har är att vända mig på ett slags sätt bort, koppla ur alla kopplingar och att det ska uppstå något helt av sig självt?
 
att inte veta någonting?
när man ändå vet...
 
ann



From: Anna Hallberg
To: ann@xx.xx
Sent: Friday, October 23, 2009 7:53 PM
Subject: RE: Har du lust?
 
Jomen det är ju äckligt, på något sätt, att skriva om skrivandet. På samma sätt som jag känner en enorm aversion mot att "skriva sin biografi", sitt liv. Det går ju inte. Är ett slags pseudoverksamhet. Istället för. (Vad då? Att vara där kanske?) Man kan inte både tala om och göra samtidigt. Ändå. Något kommer ut. Alltid. Även om man inte ser vad det är.
 
Jag var tolv när jag förstod att jag aldrig skulle bli någon konstnär. Jag minns att jag grät. Så kan jag känna fortfarande, att jag vet att jag inte är någon riktig författare. Jag behöver inte skrivandet, på samma sätt som jag behöver läsningen. Skrivandet är ingen naturlig, självklar, nödnändig sysselsättning. Snarare tvärtom. Man går sönder, förstörs, tar skada. Jag tror att det är därför jag tänker så mycket på kraft. Att det är en helt vansinnig viljeakt, att tvinga sig in i de där kraftfälten, för att jag älskar litteraturen så mycket. Även om det kostar mer än vad jag har råd med. Jag vet inte. Jag upplever ofta att mitt skrivande är helt bakvänt. Att jag hittat en liten glipa där jag kan hålla på. Och att det handlar om att ge tillbaka, det är i alla fall min dröm - att ge något tillbaka till litteraturen.
 
För mig är författarrollen ointressant. Det är bara läsningen som har betydelse.
 
Du frågar vad det är som jag har lämnat i den senaste boken, mina inälvor höll jag på att svara, men kan inte säga mer än att det i alla fall är något annat än i de tidigare böckerna. Just nu vet jag inte, ser inte, orkar inte riktigt prata om det. Men det är i alla fall lämnat -
 
Nu väller hela familjelivet in härhemma och vi brukar ha fullt upp under helgen, men jag skriver tillbaka på måndag. Längre och lite mer samlat hoppas jag. Jag är glad att du svarade. Det känns fint. Trots allt äckel och vemod.
 
anna



From: ann@xx.xx
To: anna@xx.xx
Subject: Re: Har du lust?
Date: Fri, 23 Oct 2009 21:26:55 +0200
 
Anna
 
Det berör mig starkt, det du skriver om att du inte skulle vara någon riktig författare för att du inte behöver skrivandet. Och att man förstörs, går sönder, tar skada av skrivandet, att det är läsandet som är viktigt för dig Att du jobbar i en glipa, där du kan hålla på
 
Både det sorgliga i dig, att du tänker så, att du därför inte skulle vara någon riktig författare. Måste kriteriet på en författare vara dennes behov av skrivandet? Instinktivt kan det verka så. Men lever vi inte samtidigt i en tid där den som kanske "bara håller på", men har ditt starka intresse för litteratur, som du faktiskt har, du har ett enormt seende inne i litteraturen, faktiskt kan vara författare, den definitionen måste väl nu få vara vidare. Den som inte behöver skrivandet kan vara en viktigare, snarare än riktigare, författare, än den som behöver det, den som behöver det för starkt,självklistrande. Var går gränsen?
 
Själv känner jag det som jag alltid vill ifrågasätta mitt skrivande, mitt behov av att skriva - Finns det verkligen eller är det konstruerat - och av vem/vad? En del av mitt ickeskrivande nu är ett försök att försöka döda skrivandet, mer än någonsin, jag har skrivit så länge jag kunnat skriva, och den enda period jag inte kunnat, mellan ca tjugo till tjugofem, mådde jag mycket dåligt. Så: är jag en som behöver skrivandet? För att må bra? Till o med överleva? Eller är det en del av en myt?
 
Jag kan hata detta tvång att skriva - att det skiljer mig från livet, hata alla författare, hur vi alltid prioriterar vårt eget skrivande, erkänslan vi söker, det ständiga fokuset på det egna.
 
Samtidigt som jag tänker att om jag nu tar bort det, jag kan ju faktiskt bestämma mig för att aldrig mer skriva någonting, försvinner kanske inte då min djupaste kontakt med de andra människorna? Samtidigt som: Vilka andra? Och hur? Egentligen?
 
Och, eller men...njutningen i att pressa skrivandet så hårt, tillåta sig att till o med hata det...
 
Och samtidigt, än en gång, när min senaste bok kom ut, ville jag för första gången försöka vara kvar i den och möta andra, med den, mellan den, eller något ditåt. Men det verkar som jag inte står ut med att vara kvar, på den faktiskt, egentligen, ganska rörliga plats som ändå uppstår mellan mig - den - och andra...
 
jag skriver också med barn omkring, kurragömmalekande, vattensprutande, ändå märkligt innesluten, glad att vi började tala, så enkelt
 
ann



From: Anna Hallberg
To: ann@xx.xx
Sent: Wednesday, October 28, 2009 10:01 AM
Subject: RE: Har du lust?
 
Den som stiger upp i huvudet. Vem är det? Den rösten. "Det är väldigt mycket förberedelser för att knåda en liten kort droppe varje dag. Efteråt blir jag rätt manisk och upprörd och ledsen, och så gråter jag. Så tänker jag att så kan jag inte gå och hämta min dotter, i det här tillståndet, det är ju helt kaotiskt. Sen går jag ut, och så blir jag en vanlig människa." har du sagt i en norsk intervju för några år sedan.
 
Den där lilla droppen. Jag har läst ut Ingeborg Bachmanns Malina nu. Den är också som en tryckkokare, tillsluten, blockerad på alla sidor - det slutar ju med att jaget bokstavligen försvinner in i väggen - men samtidigt virvlande, levande intensiv och kaotisk innanför dessa pärmar.
 
Det känns som om jag går och pratar med dig i huvudet hela tiden, ändå drar jag mig för att skriva ner det, lineäriteten i språket är så hopplös, att man bara kan säga en sak i taget, mycket långsamt, som om man talade med små små barn. Jag känner mig ofta dum i den här sortens prat-skrivande konversationer, klumpig. Vad tycker du, kanske ska vi bara träffas och prata fysiskt istället. Eller skriva mer fritt, eget, utan kommunikativa ansatser?
 
Jag känner att jag vill dra ut dig, hit, här, nära ansiktet. Jag vet inte om du finns. Det är mycket som gör mig väldigt osäker.
 
Tänker att vi borde prata mer specifikt, konkret, om dikterna, om skrivandet, men det är hela tiden någonting som dör. (Läste om min recension av din senaste bok för att hitta något fäste, och såg ett flertal iakttagelser som man kunde tala vidare kring - om volym, om rytm, om kristendom, om utåtriktning - ) Men jag vill något annat som jag inte vet vad det är.
 
Kanske måste jag vänta ut det.
 
Hoppas du har det fint där du är, vad du gör.
 
anna
 
 
 
From: ann@xx.xx
To: anna@xx.xx
Subject: Re: Har du lust?
Date: Wed, 28 Oct 2009 11:18:11 +0100
 
Anna
 
jag tycker om den här sortens tänkande, som uppstår i mailen, mellan tal- tanke-
telefon- inre - yttre i rymden -brev -  man vet knappt om det finns, den finns, man
talar med, skriver till. En blandning av tal o skrift, väldigt mycket inre,
Malina-bolmigt, uppstår och försvinner, är bara här och nu (även om det kanske
bevaras "bevaras" det bara)
 
Trodde allt skulle vara som vi skrev. Oplanerat. Någon form av planering-redigering
orkar jag inte med. Jag har det jättejobbigt, hemma, och dessutom lovat läsa upp,
kan knappt ta mig ur sängen, men ska idag, slovenskt gästbesök, som jag skulle gjort
igår...om jag håller till kvällen, träffa Ivan först, på lunch
 
jag pratar gärna, men bara rakt ut, orkar inte destillera,planera, arrangera,
behöver innerligt skita i det
 
i all hast, måste gå
 
ann
 
 
 
From: Anna Hallberg
To: ann@xx.xx
Sent: Wednesday, October 28, 2009 12:07 PM
Subject: RE: Har du lust?
 
Ja, det bli bra, eller det blir vad det blir, vi fortsätter (låter som om jag pratar inuti en kudde) men något kommer ju emellan, som inte går att redigera fram. Drömmer om en oceanisk tid, en öken, bara för mig, men alltid bara korta snuttar. Jag och Aron äter nudlar framför varsin dator -
 
Om viljan är en kniv, eller ett spjut, som materialiserades ur blicken, om man kunde använda den istället för språk, istället för att prata, prata, skriva.
 
Jag återkommer, lycka till med alla framträdanden. Kanske också något om brottet, om den andra kraften (eller första?) som ligger någon helt annanstans, utanför, bortom, texten? Nåja, det blir nästa gång, nästa mail, vi hörs igen -
 
anna

 


From: ann@xx.xx
To: anna@xx.xx
Subject: Re: Har du lust?
Date: Wed, 28 Oct 2009 22:27:33 +0100
 
Anna
 
kort, jag tycker alltid om vad du skriver,
så här
jag tycker inte vi ska försöka låta det vara, bli
något annat
 
det är fint i sig själv
 
a


From: Anna Hallberg
To: ann@xx.xx
Sent: Monday, November 02, 2009 7:57 PM
Subject: RE: Har du lust?
 
Hej Ann!
 
Vilken lättnad, nu har jag lämnat ifrån mig Malina-artikeln, det känns som om jag lyft ut hjärnan som en tvättsvamp och pressat ut vätskan på ett papper, nu är det utanför mig, fysiskt, verkligt, avklarat. Att skriva kritik är ett så gott arbete för mig (om möjligen inte ekonomiskt), något helt annat än eget skrivande, där jag blir tom på ett helt annat sätt. Aldrig lätt, euforisk, självklar på samma sätt som när man skrivit en essä eller något liknande. Men ibland kan man ju bli rusig, berusad, av skrivandet också. Det känns viktigt att lägga till det, när jag läser vad jag skrivit till dig och till Joar låter det som att jag hatar att skriva poesi, så är det ju inte riktigt. Ibland kan man hitta den där glödgade triumfatoriska känslan som dödar allt annat... ändå, det är sådana extremtillstånd... att skriva kritik är lite som att plöja en åker. Arbete, rent jobb, ett hantverk som man kan göra innerligt och bra och känna sig tillfreds med, nu har jag gjort det, nu har jag klarat av det, och så vidare. Det är gott.
 
Jag ser att du läser på en massa ställen i stan, 00-TAl, Forum och så vidare. Jag är så dålig på att komma iväg på poesiuppläsningar, vilket mest har med frånvaron av barnvakter att göra, men visst läser du mer nu än för några år sedan? Vad tycker du om det, att läsa med rösten i ett rum med människor där dikterna inte längre är bokstäver utan ljud -
 
Jag har inget särskilt att säga egentligen, tänkte mest att det var roligt att skicka några rader när magen är full av en rund gul sol... det finns så många olika sorters kraft, ibland retar jag mig på att så ofta befinna mig i samma hjulspår, samma läge som vanligt, att det känns angeläget att bara torgföra sin glädje. Eller som Bruno, vår treåring, brukar utbrista: Jag är glad nu! Så vet man. Det är fint.
 
//anna
 
 
 
From: ann@xx.xx
To: anna@xx.xx
Subject: Re: Har du lust?
Date: Wed, 4 Nov 2009 09:26:42 +0100
 
Anna
 
Var har du skrivit om Malina? Vore kul att läsa. Jag har just köpt boken eftersom jag inte hann läsa ut den sist jag lånade den på bibliotek.
 
Läste igår. Halvt uthärdligt. Poesifestivalen i Stockholm är ju mycket fest o spektakel o inte så mycket poesi, som jag ser det. Märkligt att stå på Dramatens scen. Kändes som att stå i eller på, nån slags skiva i rymden, och läsa...för vem? vilka? Såg inga. Bara hörde, tystnaden, några plötsliga applåder efter en dikt, hostningar. Skäms för att jag aldrig tackar ordentligt när jag läst. För jag kände mig ändå väl mött o välkomnad när jag kom in. Men jag har en rätt skrämd inställning fortfarande till min roll inför publiken. Skäms.
Häromdagen hälsade jag på min pappa, första gången på fyra år. Frågade om han ville ha ett ex av min bok. Neej, skruvade han sig. Och det är nog en stark rot till mina skamkänslor, inget beröm rår på, hitills... Ingen i min släkt intresserar sig riktigt.
Men det känns väldigt bra att bearbeta detta genom att läsa. Det känns som jag då mer o mer närmar mig en verklighet, verkligheten. Och vad kommunikation är. Utan att kunna förklara det. Mitt skrivande har varit en så stark inre plats bara för mig, att det fortfarande är underligt, för mig, att andra kan se något, uppskatta något. Det känner jag också starkt när jag väl ska läsa.
Sånt jag själv tycker är enormt bra, kan falla sekundsnabbt, inför tanken på andra. Jag förstår inte hur andra är. känner det som en mycket stark brist i mig, på ett djupare o djupare sätt. Kanske också, eller också, i förhållande till dem som står mig närmast, min man, mina barn.
 
Jag är lite för ledsen idag, orkar inte skriva mer...
 
Ann
 
 
 
From: Anna Hallberg
To: ann@xx.xx
Sent: Wednesday, November 04, 2009 12:25 PM
Subject: RE: Har du lust?
 
Det där hemska fadersnejet. Jag dör när jag läser det. Hatar hatar att det alltid ska vara så. Att man sträcker fram sina händer, som ett litet barn. Man blir tokig. Och så skam och skuld och inåtrörelsen som följer på det... om jag bara gjorde så, om jag bara böjde mig lite mer, bättre, mjukare, inte så krävande... Jag kan nästan inte prata om det. Blir bara arg. Och det som mal i en, att man aldrig blir fri. Eller kanske blir man det, fast man aldrig fick den där bekräftelsen, ändå, jag vet inte. Litteraturen är hur som helst en bra plats att vara ensam på.
 
Malina-texten skrev jag till Ord&Bild. Fick just veta att den blev flyttad (av utrymmesskäl) till ett senare nummer. Men det spelar inte så stor roll. Romanen är ju inte precis "aktuell" och det gör ingen skillnad om recensionen trycks någon månad senare. (Red.anm: artikeln
återfinns i nummer 5:2009 av Ord & Bild )
 
Du skrev förut att du hade svårt att öppna och skapa filer, så jag klistrar in den rakt av. Det kanske blir långt och knöligt att läsa. Du behöver inte om du inte vill, har tid, lust, orkar. Här är den i alla fall.
 
alla hjärtan,
 
anna

 

 

 

From: ann@xx.xx
To: anna@xx.xx
Subject: Re: Har du lust?
Date: Wed, 4 Nov 2009 12:47:43 +0100
 
Anna
 
den är bara fantastisk, artikeln om Malina, ger en stor lust att läsa om
 
och om min pappa, likväl som om min mamma
jag börjar se deras egen sorglighet mer, komma ur det
 
det sorgliga för mig är känslan av hur omöjligt det är för den som inte själv blivit sedd att verkligen se, även om man kämpar som ett djur för det, som om en funktion, eller några synapsegenskaper verkligen saknades, för alltid
ändå - ser jag det som möjligt att gå vidare, och, som om omöjligheten aldrig kan vara möjlig, faktiskt
all mark är för alltid fullständigt oplöjd, egentligen
 
sorgen är mer i förhållande till mina egna barn
 
ann

 

From: Anna Hallberg
To: ann@xx.xx
Sent: Thursday, November 05, 2009 9:38 AM
Subject: RE: Har du lust?
 
Ann,
 
tack för mail. Fint det du skriver om att "all mark är för alltid fullständigt oplöjd, egentligen". Tror att det nog kan vara så, och att det handlar mycket om inställning, om att orka häva sig upp, se ut över den där marken, verkligen se den och konfrontera den, ja, plöja kanske, så banar man en väg - kommer att tänka på Birgitta Lillpers diktsamling "Nu försvinner vi eller ingår", där en bärande bild är människor som "går rå" och driver rågångar - kvistiga, knöliga, ojämna – genom skogen.
 
Kolsvart imorse kvart över sex när jag gick upp. Snöblandat regn över tunnelbanan när jag åkte med Greta till skolan. Jag tänder alla lampor i hela lägenheten, alla, också de i barnens rum, för att få upp ljuset, vill vrida upp något det är så svagt
så svagt därute.
 
Kan inte riktigt prata om barnen. Vill låta dem vara ifred. I sina egna solsystem, i sina kroppar som är friska, glada, starka. Tänker att det kanske är ett slags hybris att både vilja ha ett levande familjeliv (som är så mycket vardag, normalitet, praktikaliteter, ekonomi, kärlek, värme) och någotslags konstnärskap där man närmar sig det existentiellt utsatta, döda, icke-levande tomrummet. Om det gick skulle jag vilja upprätta en helt avgränsande mur däremellan, det är fåfänglighet, jag vet, och det sipprar förstås emellan, spricker, går sönder, andas som porerna andas, genom huden. Det finns ett komplex där som jag aldrig kommer ifrån, det surrar hela tiden i mitt huvud. Hamnade också delvis där igårkväll då jag satt med i en panel med David Vikgren, Helena Mattson och Lars Mikael Raattamaa och pratade om arkitektur och konst. Jag vet att jag inte kan vara normativ i dessa frågor, tror inte ens att jag är representativ, det finns så många sätt att skriva och leva och fungera på, kanske kan man inte generalisera överhuvudtaget. Men för mig är gränsfrågorna mellan liv, hjärta, hantverksglädje, omtanke, socialitet osv. - och konst, frånvaro, asocialitet och risktagande, utsatthet -  något som jag hela tiden återkommer till utan att själv bli riktigt klar över vad jag vill eller vad jag menar. (Jag kan bli extremt trött på det själv också. Varför kan jag inte bara släppa det?) Jag vet inte. Det är en irritation som ständigt gör sig påmind. Något kring moral. Om det går att ha ett fritt, i traditionell bemärkelse helt omoraliskt skrivande som bara lyder en strikt konstnärlig moral OCH en annan familjemoral härhemma, i vardagen? Kanske går det inte. Det är schizofrent, hur som helst. En av rubrikerna inför gårdagens diskussion var för övrigt Virginia Woolfs "Ett eget rum".
 
Har grävt ner mig i Beckett inför en kommande artikel.
I läsningen går allting ihop. Åtminstone tillfälligt.
Det är skönt.
 
anna
 
 
 
From: ann@xx.xx
To: anna@xx.xx
Subject: Re: Har du lust?
Date: Fri, 6 Nov 2009 13:43:23 +0100
 
Anna
 
jag tror moralen finns i varje rörelse, i allt man gör, ständigt, också när den kanske inte går att uttrycka, på det här sättet, i skrift o tal. Den döljs lätt, tror jag, av mycket annat. Tung som sten dock, i alla fall i min känsel just nu.
 
läser afrikanska poeter inför forumkvällen
hemma med iris sgs hela veckan, hon klarar inte av att gå iväg, och jag känner mig
mycket instängd
 
ann
 
 
 
From: Anna Hallberg
To: ann@xx.xx
Sent: Wednesday, November 11, 2009 9:09 AM
Subject: RE: Har du lust?
 
Ann
 
hoppas det gick bra på forum. Hade varit så roligt att lyssna, också på de afrikanska poeterna. Nu när min bror bor i Etiopien har det kommit närmare, även om min övergripande upplevelse är att jag förstår så lite, nästan ingenting.
 
Att jag inte skrivit tillbaka på ett par dagar beror på att jag varit sjuk. Inget dramatiskt, bara feber, halsont, hosta, november. Idag är första dagen sedan i fredags som jag inte vaknar med feber. Så lätt att ta sin hälsa för given, sin fysik. Jag har aldrig brytt mig om den särskilt, kroppen har varit som en bränslemaskin under huvudet, där man slänger in kaffe, choklad, cigaretter – allt som hjälper tankarna att komma igång. Borde träna mer, komma ihop mig, jag dansade så mycket när jag var liten. Ibland tänker jag att dans och poesi är de konstformer som ligger varandra närmast. Befrielsen i att bara slippa texten, det pekande narrativet hos den talade teatern, bara kroppen och rytmen och rörelserna i rummet -
 
 
Det är mycket som inte är så roligt för stunden. Många i min närhet som mår dåligt, tacklar av, inte orkar längre. Också hela kulturklimatet, repressionen, nedskärningarna, de allt hårdare kraven på att motivera sin verksamhet, förklara varför man engagerar sig i något som inte är ekonomiskt lönsamt, det är massa surr som jag inte vill ha i huvudet men som kryper in ändå. Har precis recenserat Pinter och Szymborska, vet inte varför det just nu landar så många nobelpristagare på mitt bord, men det är ändå stärkande. Jag bara läser och läser, träffar ingen utanför familjen, fast jag hade sett fram emot en fest i måndags som varit bestämd sedan länge men som jag fick lämna återbud till på grund av all feber och hosta. Skulle önska ett större, rörligare liv, just nu biter jag mig bara fast, försöker att inte blåsa bort.
 
Det är roligt med Beckett. Att han är så torr, enveten, skär som en cirkelsåg genom vardagen. Finns liksom ingen grop att vila i; ingen patologi, ingen romantik, ingen eskapism, ingen berättelse. I detta helt reducerade nästintill icke-vara blir allt förfrämligat och ifrågasatt, samtidigt som det inte bjuds några andra alternativ. Det är extremt plågsamt och nattsvart komiskt på samma gång. Jag tänker på skrattet som ofrivillig reflex, försvar, förmågan att hänga i luften mellan oförenliga motsatser, humorn som neuros, som det enda sättet att inte ta ställning, eftersom man gråter samtidigt som man skrattar, eller är skräckslagen, skrattet som helt oavsiktligt slipper fram när någon trillar, vad det är, ett skrattande tomrum. Det är inte kul, det är något annat. Det galna skrattet, när allting brister, när det blir för stort, omöjligt att härbärgera, att man bara skrattar då, rakt ut, för länge, fast poängen - den lilla, triviala, plumpa - redan är passerad och att det är något som bara fortsätter. Vardagen, tingen, kvantiteterna, det absurda i att allting bara pågår, när det egentligen borde implodera och ta slut, att människor fortsätter att leva även när det inte går.
 
Det våldsamma skrattet. Som en ännu starkare aggression, som inte går att övervinna eller slå ner. Eftersom det redan krälar, blottar sin litenhet, sina sår. Äcklet inför det tokiga triumferande skrattet. Att också överheten vänder sig bort, i vämjelse. Men utan att i praktiken kunna rå på den som skrattar.
 
Jag tror att Beckett visste exakt vad han höll på med. (Kanske var det en anledning till att han mötte så oproportionerligt hårt motstånd.)
 
Mitt eget skrivande avlägsnar sig en liten bit varje dag. Jag tycker det är skönt. Efter jul ska jag ta tag i korr och omläsningar, nu försöker jag mest komma tillbaka, bygga upp mig, hitta en stabilitet som kan bära.
 
anna

 


From: ann@xx.xx
To: anna@xx.xx
Subject: Re: Har du lust?
Date: Wed, 11 Nov 2009 10:42:36 +0100
                                                  
Hej Anna
 
Ja, hoppas du tillfrisknar väl!
 
Oj, bor din bror i Etiopien, det visste jag inte. Hur kommer det sig? Och det var alltså av den anledningen som ni var där.
 
Jag vet inte heller mycket om Afrika. Lyssnat en del, nästan enbart, på musik frånMali, som är underbar, Toumani Diabaté, Bassekou Kouyate och Ali Farka Touré.Faktiskt den enda musik jag lyssnat på (nästan). Samma skivor, om och om igen, i kanske två år
 
Beckett...Lånade en bok på biblioteket rätt nyligen, som jag inte minns vad den
heter, knappt vad den handlar om. Bröllop? En första kärlek?
Jag stod inte ut med att läsa i den. Något pinsamt obehagligt, kanske mansgrisigt? Stelt? Pinsamt är ju också att jag inte minns, så jag har inga argument. Mer än att jag inte stod ut...
 
Så vad läser du?! Undrar jag storögt...Kanske just den boken....
 
Ändå har den känslan funnits hos mig inför Beckett, kanske i många år, från börjanvar han ju en självklart intressant författare. Och, förra sommaren blev jag på nyttsuperintresserad p g av en artikel i DN, Anders Olsson skrev, om  - Worstward Ho - ett som det verkade fantastisk språkligt experiment, kring att skapa något på en knivsudd, av intet. Värstvart hallå -  på svenska. Men jag har aldrig kollat upp texten sen, det var på sommaren, vi var på landet. Nu blir jag sugen kolla upp om KB har den. De engelska ordsammansättningarna
 
Samtidigt /men/ eller
kanske har jag något emot, just nu, också detta och en del av grunden i hans skrivande? Kring intet. Jag vill inte intet.
Det är för mig lite av ett - enbart/ mest? - språkligt balanserande, ekvilibristik.
I ett rum. Vakuum.
Verkligheten går inte att bestämma, alls (nästan).
Det går ju. Men innerst, ytterst. Allt är faktiskt möjligt
(nästan...) Ingenting är möjligt, tänker jag sen. Herregud, jag kan inte veckla in mig i det här. Men, jag störs av den matematiska reduktionismen? Och vill hellre vistas utanför den. I något som liknar Kaos?
 
Av en slump började jag läsa UKON:s Barndomstolen, fr.allt del 2 Barndomen. Den ger mig en helt annan känsla. Av att bearbeta  kanske lite grand samma saker, "värdetautologin", som också är namnet på den första avdelningen i boken. De begränsade existentiella - eller filosofiska / uttänkta -  villkoren. De cirkulerar kring det. Men på ett mycket mer öppet sätt, åtminstone för mig. Det där stela i tillvaron finns. Men plötsligt kan det hoppa till. På ett sätt som utvidgar, osäkrar.
 
Jag kanske inte har några bra argument...är mycket trött, efter en jobbig period, som kanske kanske ljusnar.
 
På nätet fann jag en intressant poet - Tatamkhulu Afrika - som jag översatt, snabbt, inför Forumkvällen, som ju är nu på söndag.
 
Måste sluta
Krya på dig!
 

Ann



From: Anna Hallberg
To: ann@xx.xx
Sent: Wednesday, November 11, 2009 11:00 AM
Subject: RE: Har du lust?
 
Hej!
 
Vad roligt att du är där, i mailen, så snabbt! Jag har egentligen också en massa annat att göra, måsten hit och dit. Av Beckett läser jag just nu hans romantrilogi Molloy, Malone dör och Den onämnbare. Min bror bor i Addis Ababa pga ett jobb under FN och Sida, det går ut i februari så då flyttar han, förmodligen till Wien som det verkar. Åh, så forum var kommande söndag, jag trodde det var i förrgår, då kanske jag kan komma och lyssna.
 
Deadline för den här diskussionen tror jag går ut på fredag så kanske kan vi försöka runda av till dess. Eller runda av och runda av... jag tror inte att man kan knyta ihop det här i en liten påse, men i alla fall. Det kan vara bra att ha fredag som något slags gräns i bakhuvudet.
 
Jag måste skriva klart en annan grej nu innan lunch, det här var mest ett litet utfall, i språnget -
 
anna
 
 
 
From: ann@xx.xx
To: anna@xx.xx
Subject: Re: Har du lust?
Date: Wed, 11 Nov 2009 12:04:05 +0100
 
Anna
 
Haha
trodde inte vi hade börjat än!
 
är det tänkt att vi ska köra ut det här bara? eller har vi misslyckats?
 
jag misslyckas gärna, är så innerligt jävla trött på alla tentakler av värdering, hierarkiseringssträvanden som suger sig in o runt överallt, konsumism "intelligens"
 
så till den grad att det är omöjligt för mig att föreställa mig att / hur jag någonsin skulle kunna formulera en rad - poetiskt – mer
just nu ingen ångest i det - snarare eufori
jag kan vara i andras texter, de jag vill, underbart, och mycket mycket friare
 
a
 
 
 
From: Anna Hallberg
To: ann@xx.xx
Sent: Monday, November 16, 2009 10:15 PM
Subject: RE: Har du lust?
 
Ann,
 
jag blir glad av ditt skratt!
Nej, jag tycker inte att vi har misslyckats.
Eller kanske är det i såfall ett lyckligt misslyckande, i det att skrivandet inte går att låsa fast i en formel. Ett system. En kod som är given.
 
Beckett, om man nu ska dra in honom igen, beskrev just misslyckandet som en grundbult, en förutsättning, att det bara är i misslyckandet som det spricker upp, öppnar sig, förlorar kontrollen och växer ut.
 
Vi fick besök av vänner från Göteborg i helgen. Roligt, icke-litterärt, en annan sida av livet. Därav inget forum och inga mail. Jag hoppas att det gick bra, var givande; ibland är läsningar bara stor förvirring och känsla av förlust, ibland fylls man på och stabiliseras. Att det blir verkligt.
 
Fick häromdan respons från en person som läst Colosseum-manuset. Det var en stor lättnad, att det åtminstone finns någon mer än man själv som kan läsa och tycka om det man skriver. Det var just verklighetskänslan som slog emot, att nu finns det, det är något som ligger där, utanför mig själv, öppet, det är något.
Där är det.
Och det är inte jag. Det är något helt i sig självt.
 
Har sett på ännu en Miyazaki-film med Greta. Hon är helt tagen av dem; Det levande slottet, Spirited Away, Ponyo på klippan vid havet, Kikis expressbud, Laputa slottet i himlen... Något vackert med detta juvenila drömska; å ena sidan eviga frågor, liv och död, kärlek och hat, kamp och ödesbestämmelser, å andra sidan gnistrande magiskt, gåtfullt, lätt och taktilt - aldrig köttigt, kroppsligt, grovhugget, sexuellt.
 
Kom plötsligt precis ihåg den där känslan av att aldrig vilja släppa boken, aldrig gå ut i den fula yttervärlden, bara stanna i det gyllene rummet av melankolisk skönhet och (i min egen föreställning) oändligt stora tankar, känslor och drömmar.
 
Ibland längtar jag tillbaka till det lätta, tomma. Tycker jag har rört mig i en riktning mot tyngd och kropp. Som säkert har varit nödvändig och på sitt sätt utvecklande. Men ändå. Det finns något åtråvärt i det specifikt estetiska som blir
allt svårare och knepigare att komma åt. Kanske för att man blir äldre. Ser retoriken, figurerna, manipulationen, systemet. Just den mekaniken som man inte vill se.
 
Vet inte om du vill säga något mer eller sluta här. Det har varit värdefullt åtminstone för mig, med de här lite pratiga "Malina-bolmiga" brevväxlingarna. Jag tycker om att alla står under ämnesraden "Har du lust?". Det finns egentligen så mycket och längre, större och smalare, mer vittutgrenade tankar och sidospår som aldrig artikulerats, som jag verkligen "har lust till", är nyfiken på och inte alls är klar över.
 
Men det tar ju inte heller slut precis här. Det fortsätter ju ändå, oavsett om man vill det eller inte. Oavsett om vi klipper nu och låter det hänga i luften. Som ett tankstreck -
 
anna

 


From: ann@xx.xx
To: anna@xx.xx
Subject: Re: Har du lust?
Date: Tue, 17 Nov 2009 14:32:26 +0100
 
Hej Anna
 
Jag börjar bli pressad. Planerat resa till Marocko 23, och allt är mycket rörigt. Det är ett slags poesiutbyte i Bgdad Cafés regi. Men det är osäkert om jag lyckas komma iväg.
 
Men, Colosseum-manuskriptet låter intressant. Av någon obegriplig anledning (kanske för att jag just läste några Ted Hughes-dikter nyss) associerar jag till Sylvia Plath...men det finns väl ingen sån koppling?
 
Miyazaki - Sprited away - Iris tittade så mycket på den för något år sen, nu tycker hon den är för barnslig. Men jag tycker att det var en sån häftig upplevelse. Så fullständigt mycket vikigare och annorlunda an större delen av det som erbjuds våra barn och ungdomar. Inklusive Harry Potter o Twilight, som hon nu slukar. De är också intressanta, och väldigt annorlunda den litteratur som tex Narnia-epoken erbjöd. Men - igen - Spirited away - för mig är det fullständigt fascinerande att – kanske framför allt -  dess relativa obegriplighet och annorlundahet - kan gripa så. Jag upplever det som om det lär barnen något existentiellt, på ett fysiskt sätt, likt en verklig, existentiell prövning.
Undrar hur gammal Greta är nu?
 
Afrikakvällen blev fin, jag kunde bara närvara halva tyvärr, hade gärna lyssnat vidare. Det är jobbigt att läsa, dock, alltför socialt ibland, när man känner många, fungerar inte för mig. Men jag kan numera ta det utan att fastna i det. Det kommer andra tillfällen.
 
Helst vill jag nu vara i andras poesi. När jag hittade ett gammalt Lyrikvännennummer nyss, 1985, med dikter av Ted Hughes bl.a. Det var först agången jag kunde känna mig drabbad av hans poesi, så jag ska läsa vidare...kanske är det en förändring. Där fanns också dikter av Sylvia Plath, som jag inte hunnit titta på. Och några översatta dikter av Emily Dickinson - som jag ju själv översatt sedan våren. Det kändes märkligt att läsa Dickinsondikterna, jag kände inte alls igen dem som hennes, som ju nu präglats av min översättning/tolkning. Även om jag tycker att jag varit så ordagrann, börjar jag undra hur förblindad jag är? Vilket jag väl aldrig lär få veta....
 
Skriver gärna till dig igen, i annat.
 
Allt gott o hälsningar till alla
 
Ann



From: Anna Hallberg
To: ann@xx.xx
Subject: RE: Har du lust?
Date: Wed, 18 Nov 2009 15:01:30 +0100


Ann,
 
det är fint. Vi avslutar den här diskussionen här. Så kan vi väl höras vidare (själva) i fortsättningen. Jag skickar till Ett lysande namn, så behöver inte du tänka på det.
 
----
 
Hemsk dag idag förövrigt. Skulle gå på en läsning igårkväll som blev inställd pga en ung människa som tagit sitt liv. Idag skriver Stig i Expressen om Esset, som har dött. I min närhet så mycket psykiskt lidande och depression att det går in i kroppen, även om det på sätt och vis inte är ens egen smärta.
 
 
Ute växlar det mellan jämngrått och svart. 
 
 
Ändå, man drar ihop sig i det lilla. Bruno kröp över till vår säng vid tretiden och sov inrullad i min armhåla som en liten lurvig björn. Greta är sju, tror hon såg sin första Miyazaki-film, som var Det levande slottet när hon var sex eller precis skulle fylla sju.
 
 
Det är härligt att få lov att vara i andras poesi, andras texter, andra rörelser som inte är lika förutsägbara som de egna.
 
 
Hoppas du kommer iväg till Marocko. Jag skulle gärna lämna landet nu om jag kunde.
 
 
Emily Dickinson är mäktig. Stark och kraftfull, jag har bara läst litegrann ur hennes författarskap. Lustigt förresten, det var någon i somras som tyckte att jag skulle översätta Emily Dickinson, som trodde att det skulle passa mig...? Kommer inte för mitt liv på vem det var, hade helt glömt bort det, men kom på det igen när jag läste ditt mail.
 
 
Har bara läst Glaskupan av Plath, läste den två gånger på raken när jag var tjugo - och minns att jag tyckte mycket om den då - men sedan dess har jag inte läst henne. Det finns så många författarskap som jag inte har läst alls, och ännu fler som jag bara har skrapat lite på ytan.
 
I somras läste jag Haruki Murakami (Fågeln som vrider upp världen) för första gången. Den är ganska lik Miyazakis filmer, njutbar, på ett alldeles särskilt vis.
 
Anna



Anna Hallberg
| är född 1975 och bosatt i Stockholm. Poet och litteraturkritiker. Utkommer med sin fjärde diktsamling Colosseum, Kolosseum i augusti 2010. Hon tycker att Gunnar E. Gredells författarskap, kanelknäcke, något slags tillit eller känsla av samhörighet människor emellan är oförtjänt bortglömda.

Ann Jäderlund
| är född 1955 och bosatt i Stockholm. Senast utkomna bok var Vad hjälper det en ­människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar
 
 

pelarekorridor.jpgpelarekorridor.jpgpelarekorridor.jpgpelarekorridor.jpgpelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg
pelarekorridor.jpg






de omojliga rummen