Vad händer med en när man Blir lycklig? Hur var det man vred. Så sakta, så sakteliga. Jag har Rökt och Därmed Svikit. Har man kärlek? Dig älskar Jag. (Konstiga tankar. När du var två timmar sen från jobbet tänkte jag Nej men nu är han väl död ändå.) Man bråkar med något. Djupt gömt. (Vreden och begäret?) Jag får inte gråta nu. T ex. Kan jag inte få bli konkret/Kött? Men i en annan fas av språk. När vi ser på fotboll är jag annorstädes. Blicken följer bollen, jag frågar t o m om matchen, men glömmer instinktivt. T ex. Kunde jag inte få bli Kött och Sann men ändå brinna tyst och nå fas två. (Efter smärtan vet vi ju inte.) Snön härskar över marken. Kan jag inte vara en Bra Fru så låt mig vara en God Vän, nu, en liten stund/i Fem minuter! Ibland är hjärtat ont/Tomt. Men marken har sin stolthet, vet att den till slut ska segra/Blomma. Kanske i mars. Jag vet inte hur jag ska uttrycka Önskningar. Om att. Eller. Men jag vet att vi lär oss, sakta och Jag ska vilja Städa en gång till slut för min egen skull Elise Ingvarsson
| är
född 1979. Bor i Göteborg. Hon är poet och
arbetar även som skrivlärare. Senaste bok var "Ett
förslag" (2009). För tillfället är favoritfiktionen
Malina av Ingeborg Bachmann, översatt av Linda Östergaard.
Hennes berättande är vindlande, pendlar liksom ut och in i
fiktion, man känner livet pulsera i orden.
|