BILD18/inledare17.gif
Gabriella Axelsson ©

Den enda kritiker som möjligtvis kan skriva denna inledare är självkritikern. Risken är stor att självkritikern försöker och försöker, men aldrig kommer till skott. En annan kritiker hade kunnat invända mot mycket, men kanske särskilt det skrala antalet texter i Ett lysande namns artonde nummer – Kritiknumret. Självkritikern instämmer i denna kritik, men har också vetskap om bakgrunden. Om alla kryss vi gjorde på listan över 2010 års svenska bokutgivning, de författare vi sedan hörde av oss till och bad recensera sina egna böcker, kritisera receptionen av. De ja vi fick som småningom blev till nej, eller det flertal texter som skickades in, men sedan drogs tillbaka. Kvar av detta självrecenserande spår: Bo Carlsson som i Ord om Öga Nord skriver att ”[j]ag kan säga att jag upptäckte mig själv. Nu har jag fått det glädjande tillfället att även vara min egen kritiker och recensera min egen bok i Ett lysande namn.” Självkritikern inser nu plötsligt att i likhet med andra kritiker kan också självkritikern ge positivt beröm.

 

Eller med andra ord: ”märker ni hur tvärtom lojal jag är mot er text? Nästan SMÖRÄCKELSLISKIGT … eller vad säger ni? Jag är alltså såhär i början, sen svänger det ... eller vet inte ... Tycker ni att det är ett problem att jag är så lojal mot er text? Tycker ni att jag saknar kritisk förmåga?” Lidija Praizovics text GÅ DIN VÄG ELLER GÅ DIN EGEN VÄG! skrevs som ett svar till Varför går du inte bara hem av Lyra Ekström Lindbäck och Sara Hallström, en text som författarna valt att dra tillbaka av kritik gentemot bland annat konflikter inom redaktionen för Ett lysande namn.

 

Idén som följer efter dylika situationer är alltsomoftast följande: om någon inte vill publicera sin text kanske denna någon istället vill publicera en antitext om varför någon inte vill publicera den första texten. Vidare: om någon känner sig träffad eller bara vill kommentera de texter som är (eller inte är) publicerade i detta ELN-nummer kommer nästa nummer att ha tema Långsamhet varför det fungerar väl med eftersläntrartexter också på temat Kritik. Inboxen står öppen på red@ettlysandenamn.se, men i våra roller som redaktörer är vi också kritiker och tillåter oss att kritisera mer eller mindre konstruktivt, med eventuella refuseringar som följd.

 

Redaktionen svajar. Tappar medlemmar. Risken att detta Kritiknummer redan före publicering skulle vara så omgärdat av kritik att det helt försvann gjorde att vi i en tid av att vi-måste-bli-bättre-på-att-fatta-beslut(-om-hur-vi-fattar-beslut) tog beslutet att publicera det trots att vi och denna vår inneboende självkritiker helst hade sett numret några texter rikare.

 

Någon i redaktionen säger: Nu längtar jag efter poesi, inte polemik. Eller, som Elge Larsson frågar sig: Vart tar litteraturen vägen när Litteraturvärlden […] blir en självgående institution som styrs av helt andra intressen än de litterära? Eller, som Birgitta Trotzig skriver och Jenny Tunedal citerar i diktsamtalsmaraton med Helene Rådberg: ”Poesi, praxis: Att inte ha någon avsikt med det man skriver. Komma bortom avsikterna och åsikterna, komma in till avsiktslösheten – där det blir vad det blir.”


Samtliga illustrationer i detta nummer är gjorda av Gabriella Axelsson. Helene Ringberg och Simone Boguslaw har arbetat backstage med numret.

Ett Lysande Namn




Vidare till kartan



de omojliga rummen