TVÅ PAR

Förlossningen (snabb version)

Söndag eftermiddag
Rummet luktade sött av järn och kön. Salka vrålade ner i lustgasmaskens munstycke. Ett kärl i hennes ena ögonvita sprack. Blodet spred sig utanför ådrornas nät, som ett litet körsbär.

Barnmorskan drog i lakanet och tvingade henne att flytta ut benen i förlossningsstolens benstöd. Stjärten placerades mot stolens kant. Man ringde på barnläkaren och bad honom komma. Barnet skulle inte dröja, det rörde sig om sekunder.

Salka grävde ner naglarna i mina armar. Hennes blick var tom och fjärran.

Undertrycket i förlossningskanalen släppte och den maximalt uttöjda huden brast. Ett ”ritsch” om det hade låtit, som kanske lät inne i muskulaturen och vävnaderna. Vätskan och luften gav ifrån sig ett ljud, som vattenvirvlar ner i ett avlopp. Blodet sprutlackerade det bonade golvet och personalens bussaronger, hundra mörka prickar på det vita. Den kletiga kroppen halkade ut och svepte förbi könshåret. Hinnorna och slemmet målade insidan av Salkas lår och barnmorskans underarmar röda.

Mot ljusgul latex, i barnmorskans utbredda handflator, låg han, alldeles liten och sex veckor för tidig.

Klockan var 13.43.

Jag blev plötsligt kraftlös och illamående, snubblade till och satte mig på en pall i ett hörn. Jag lutade huvudet i händerna. Sedan kom tårarna.