En vacker häst
Ofta har jag tänkt, hoppats; att jag sitter på en häst. Det är en vacker häst, en liten rultig en som man älskar. Den återkommer gång på gång i drömmarna, är så liten att mina fötter släpar i marken om jag inte placerar dem i stigbyglarna. Liten men mycket stark och den älskar mig och den älskar klöver. Hur ofta har jag inte hoppats att den skall ramla ner med mig genom drömmen och vakna bredvid mig, med sadelgjorden fint hoprullad och donen och remmarna insmorda. Många av mina drömmar berättar jag för barnet. Men aldrig den om hästen.