ETT LYSANDE NAMN

REDAKTIONEN Helena Fagertun och Viktor Johansson

KONTAKT red@ettlysandenamn.se

ANSVARIG UTGIVARE Helena Fagertun

En pojke från förr är tillbaks igen

1

Utseendet och kläder har använts, då som nu, både som ett hjälpmedel som gör det möjligt att placera folk rätt på den sociala [manliga] skalan och som en markör för en persons sociala [manliga] position, grupptillhörighet, status och makt. ”Jag är pojken i glasögon”. Principen för detta verkar ha varit konstant i mänsklighetens [manlighetens] historia, men uttrycket har varierat. ”Jag längtar efter att få åka snowracer i pulkabacken.”


2

Men ta den då, makten. Så spelar vi rundpingis så länge. En pojke från förr är tillbaks igen. I kvinnornas händer förvandlas makt till ansvar. Står tungt med stilla kroppar. ”Det gör inte ont att jag kom på andra plats”. Ni springer runt bordet. Regerande mästare i de dansande spindlarnas viktklass. En pojke från förr är tillbaks igen. Smidiga som insekter klättrar ni ur vuxenheten. ”Jag står ofta bara och dansar framför speglarna.”


3

Genom att upprätthålla ståndsskillnaderna i livsstil, ceremonier och kläderdräkt såg man en garanti för själva samhällsordningen. En pojke från förr är tillbaks igen. Ett komplicerat system av sociala [manliga] ritualer och ett utstuderat rörelsemönster skulle visa på den sociala [manliga] statusen. ”En liten pojke i för stora skor”. Med hela sin [mans]kropp skulle man särskilja sig från den stora massa[nne]n i [mans]samhället.


4

Han kan inte lyfta din väska. Han kan bara precis lyfta handen mot ditt ansikte. ”Toaletten, duschen, jag har gömt mig för sista gången i den.” Myror kan bära sin egen vikt, han kan bära hand. Skammen slår olika, alla vet det inte och att veta hjälper inte.


5

Han är en trofé när han gråter, kraften med tåren i handen. En pojke från förr är tillbaks igen. Vill inte ha makt säger ni, ger bort den, makten över att komma ihåg att köpa mjölk, makten över att komma ihåg en födelsedag, makten över att komma ihåg var bussen går, när den går, hur lång tid det tar till busshållplatsen, vad som är det artiga klockslaget att dyka upp, hur det går att ta sig hem. ”Jag skulle vara som en papegoja som släpps ut ur sin bur. Herregud! Jag skulle sitta förvirrad i trappen och gråta.”


6

Öppnar dörren, släpper in er. Ni spelar pingis igen. ”Det spritter fortfarande i hans ben när han går över ett scengolv.” För pingis behövs inga muskler, ”de späda armarna fyller inte på långa vägar ut den svarta t-shirten”.


7

En pojke från förr är tillbaks igen. Länge var det förbjudet och straffbart att klä sig över sitt stånd. ”Han säger att det inte spelar någon roll om allt snart är över. Pojken som mimade till Kiss framför spegeln, som byggde sitt första trumset av mammas kastruller, som dagdrömde på bussen till skolan om att fylla Scandinavium har fått långt mer än han någonsin bett om.” Arbetarklassen började ljussminka sina ansikten och överklassens svar på det blev så småningom solbadandet.


8

Lätthotad, bräcklig sitter han alltid på andra sidan bordet. Lindar inget, sänker inte ögonlocken över ögonen när han ljuger om sin egen stolthet. ”Titta på den där clownen, han är alltid sådär”. Att jag ser det betyder ingenting. En pojke från förr är tillbaks igen. Ser det hända, låter det hända, har ord för att det händer, ser det hända, låter det hända.


9

”Jag skulle springa efter men trampa fel”. Alkoholiserade män är de enda män som hatar sig själva lika mycket som jag hatar dem, och inte ens de har vett att hata varandra som jag hatar dem. En pojke från förr är tillbaks igen. Eller: Män utan alkohol är bara mindre tydligt skadliga. ”Klenast i klassen”.


10

Historiskt sett har huvudfrågan varit hur medelklassens moderna man skulle uppnå rätt kroppslighet – inte råa muskler som associerade till arbetarklass eller pornografins dunkla domäner. En pojke från förr är tillbaks igen. Så nu anropar jag alla män: Jag gör det av uttråkning inte av intresse. I do it out of habit not addiction. ”Långa, smala ben med lite för långa kliv längs Linnégatan.” En pojke från förr är tillbaks igen.


11.

An actual Lost Generation of men; a generation who have refused to learn the best things either their fathers or feminism could have taught them. And as we thirtysomething, glittering bitches, your lapdogs no longer, flounce off with our girlfriends, or sugar daddies or our young boyfriends, we wish the whole sad and sorry bunch of you much joy with each other.

Alice Kassius Eggers | Den frivilliga beröringen och hundens päls bredvid tvångsuppvaknandet, den ofrivilliga valfriheten i garderoben, den påtvingade kollektivismen i trafiken. Kindernas minne av öppna fält.

Tillbaka till kartan