11/1005
Etisk synt hos Strunge under en syntetisk sætning
i den svarta bibeln det är ingen överdrift
du jammade fint Llamarte Delfín
på artificiella trummor som om det gick en ådring
utan kvisthål. Det ickereella som krympt, något,
det ultraonaturliga som splinten i splitter sen:
att skriva gud och mena hud om det kommer an på tangenterna,
att säga gud och mena ljud om det kommer an på stämbanden,
att bokstavera gud och mena Gremlin University Diaspora
med en huldhetsed till Gary Busey
trots att det inte är förrän i tvåan de sjunger New York, New York,
men till och med en gremlinssättning av Busey här och där
det är så stort allt, Gizmo som John J. Rambo, exempelvis,
allting finns redan och finns igen innan det finns,
tillbaka till framtiden med språket, i New York hade någon
arbetat utifrån samma koncept som jag
helt oberoende, fuck that, båda har vi tryckt vår skit också,
och hemma hann K. Flensmarck före med sin bergmanonani,
så jag fick strimla min, detta publiceras virtuellt så jag kunde
ha kunnat pressa in färger, men allt har redan färg, när även
mitt piss tonlägger alla tillsatsämnen, det krävs rödbeta för att
ändra på det. Utan inbördes ordning: i New York är jag 36 år, bor
i mitt första kollektiv och får mina första gråa skäggstrån;
här finns hårinfärgning som behåller tinningarna grå,
men hur väl går den processen för ett skägg frågar jag
mig men provar inte, tar ett foto på förpackningen ist
ället, ett New York är preparerat irreparabelt: på tio år är ett
område någonting annat, det är inte så konstigt för jag
hinner inte ens över till New Jersey. Och Strunge,
så vad fan, blev bara tjugosju, så vad fan, det var
innan Gremlins två, och debuterade, så vad fan, när jag
föddes, så jag får väl, vad fan, ta det
grå meddetsamma, om det inte vore för att fåror
dykt upp i mitt ansikte, det var kanske något år sedan,
frågetecken, vem tittar så noga på sig själv, annat
än i vagnsrutorna på tunnelbanan, så jag får väl skylla
mig själv om jag inte klinar på lite antiwrinkleantiageing
ur tuben som någon
ställt i vårt badrum, men hur skulle det vara förenligt med
att jag intervjuar gamlingar här som bokstavligen är för döda
för att skriva poesi om tio år, jag får väl vara glad att jag skriver
detta, det är vad jag gör i alla fall, och det borde finnas mer
narration, syntetisk narration, ni vet, och mer av det enda
rätta, jag kan inte släppa
fårorna jag såg speglade i fönstret, jag hatar felvalda skil
jetecken,
jag tål inte att jag fortfarande stavar fel på så många ord,
men det gör mig evigt ung, jag sitter
inte ensam här så jag kan inte skriva
vad som helst om azofärgämnen, om röksmak
på flaska, och så är det en sur tub som vi lekt med: den
kommer att räcka i flera år, flytande koncentrerat godis är skit,
bara så ni vet det, vi har letat efter klubbdoppartoan,
men det är för rörigt att säga nåt om den,
fan nu skrev jag ”nåt” när jag använt något/någonting tidigare
det är som att inte vara konsekvent med sina
ned-
&
ner-
sammansättningar. Människan blir inte
större än så, människan blir inte mänskan,
men växer på tillsatser. Har du
något datum ledigt för att titta på den här
dikten tror du frågetecken komma punkt Ja i
bokstäver funkar allting bättre, därför skriver
jag alltid ut alla siffror så att man kan bokstavera
sig in i trettiosex till exempel punkt Hej du,
jag känner till Skype och sånt men är
inte världen en konstig pl
ats
när man måste passa på att ringa till
San Francisco medan man är i New York.
Jag kan lika gärna vara här för jag fick
ingen biljett till Kate Bush i London,
här stinker namnet Bush angenämt
och manar till glömska.