Var rädd

När människan skulle ut i rymden utvecklade man ett piller som innehöll allt kroppen behövde, och tänkte på så sätt avveckla hela tarmsystemet, lösa avfallsproblematiken. Testpersonerna undersöktes regelbundet och visade hela tiden vitala värden.

Desarmeringen av ett hundratal barnkroppar. Minns att man någon gång började tillverka minor som liknade leksaker. Det måste vara någon slags evolutionär motattack.

Men efter fjorton dagar försattes de i ett dvalliknande tillstånd, verkade försvinna in i en annan värld. Var liten och bet naglarna oskadliggjorda, drömde om något större i sin tur
som skulle bita ner dina tänder.
Ett system utanför detta lilla. 









































cover: verkade försvinna in i en annan värld:
logos här är ett myller av transformationer

dyk, vi är bara i början av det här äventyret
och allting är felstavat

















































monotona hundskall

verkade försvinna in
tintins ansikte dyker upp i muren
som löper genom trädgården, parkerna, ner i källaren och delar in lägenheter i fält

en trast lyfter mellan molnen som hänger på olika nivåer i himlen
sedan är den borta och frosten fortsätter att bredas ut över parkens gräsmattor

en lång och en kortare tygdocka rusar förbi mellan soptunnorna
och slänger sig i ån; med kepsarna på sned

mot en djupt grön vägg lutar sig den tunna mannen i vitt linne
svarta glasögon och slutna ögon

untitled space
tränger in i livsgåtan





































alla kollar på americas funniest home videos på dagarna
och headlines på måndagsnättena i takt med att solen dör

vargens ögon genomsöker bakgatan, vädrar blod
mentala rubbningar, depressioner
i trenchcoat på en bänk i parken
i bakgrunden en grön buske, böjd leopardform
det är snart höst

master at work

och paranoia
fågeln flyger mot buren
när han rusar genom korridorerna och uppför trapporna
förvandlingen till varg när klorna växer ut ur händerna
och de gula intensiva ögonen tänds i det skuggade ansiktet






































tjockisen i gothrock och snedlugg mellan trädstammarna
får allting att verka alldeles underbart till en början

och epilepsianfallen under stroboskopsbomberna

de älskar inte dig

















































uråldrig street-tradition; en uggla på skateboardens undersida
waldo kallar på dig
bakom lägenhetsdörren öppnar sig världen
innanför: ett helt slott dolt högst upp i hyreshuset
gångar leder labyrintiskt bland skuggorna, världarna
en apa med en bok i famnen svingar sig uppe i taket
oftast med keps och röd palestinasjal med runda grisar

jag trodde jag drömde
i bakgrunden de mörka vågorna som glänste blodrött
i den sjunkande solens ljus

en massaker av blod och skräp på lägenhetsgolvet

grisen som väcks av intensivt dån
grisens ansikte lyses upp av en tändare
hör hemma i staden

nature cannot be denied

ormar av vita telexremsor, sönderrivna papper och vanligt köksavfall
den nedmontering av tintins värld som hergé inledde med tintin i tibet och
castafiores juveler fortsätter här































man ser inte riktigt vad det ska vara
men eventuellt är det någonting

intensiv svartvit blick med ögon och återspeglingar
stenade ungdomar med ansiktena gömda i våta trasor
som en blandning av konst och förvridna stålskelett;
skyskraporna når långt upp mot taket

grisen drunknar senare i badkaret med lejontassar
under gasbehållarens brinnande susande evighetsmaskineri

hav; regn av såpbubblor skannar av oss hela tiden

munnen öppnas och en fågel flyger ut

ett genialt spår







































det är som om någon pratade med mig i telefon men inne i huvudet
som om jag hade en högtalare i skallen
ett spöke? hallucinationer?
ett hörn belamrat med kabelslingor
de ihåliga rösternas vonlenska skräpbokstäver ekar av hopp trots allt

vi är inte på jorden

mixed mode

färgglada drömansikten bland meskalin

tomhet, anrop

natten är lång och hård; be afraid

vidare nedåt i byggnaden, korridorerna
det mystiska havet
de återkommande fotnoterna i nyöversättningarna

en lite snett och slarvigt uppklistrad plåtremsa med blyertspåskriften människa

printade t-shirts som varit vita en gång med blå cyberelefanter





























det underjordiska huvudkontoret är också ett museum med skepp hängande från taket
enorma statyer och tjocka dammiga böcker
ett gigantiskt träd växer genom taket

långsamt tjattrande ljud som av metall

jag föll

jag slöt ögonen

uppenbarelsen av den färgglada flytande kroppen
mellan svart och oregelbundet blinkande lysrör

prickar

gråmelerade ögon

läppar ut ur tröjans mage




































en flygande apa med spikklubba
jätten med huggtänder
han is changing han is becoming
som en sjunkande tatuering i ryggtavlan öppnar sig fabelvärldarna
ljudlöst idiotiskt fnitter anfäkta och anamma
överallt härskade samma kaos
som om vi skulle ha stött på gud; ignoramus et ignorabimus

en arm kom ut ur väggen av rök
en stor otydlig gestalt
nästan utplånad av halvmörkret
en fiktiv person
jag blundade och önskade intensivt att hon skulle försvinna
första kyssen mjuk som ett jordskalv
och känna hur hjärtat saktas ner och nästan stannar
med armarna om den stencilerade filuren






































i chillout-zoonen:
var är vi
omgivna av djupa skogar och sjöar
hemma hos oss
och var är det

kommer vagt ihåg grimaserande masker, underjordiska gångar
den irrationella faktorn, oceanen i de oändliga världarna i den här världen
det som sett ut som ett flygande tefat var hela tiden en bortslängd hatt













































ska jag vänta på dig här

totalt obsessed with moonboots

hur länge
de sista elva dagarna är över
hon kommer tillbaka men utan att komma tillbaka
hon kommer tillbaka som första gången
det verkar som om jag måste se dej hela tiden

igensytt trädansikte av tyg är alltid en imitation
en härmning; ett försök att betänka det otänkbara

men det var omöjligt att minnas: det var som ett hål i minnet
ledsna dagar med trummaskiner och turkosa detaljer

låter skägget växa och kastar ut
en del röster i denna drone station
vem har gjort det? vem har förvandlat oss till det vi är?



































skäggstubben som en skugga över vargens kinder
och fortfarande flimrar bilderna av röda korridorer förbi under ögonlocken
det existerar system utanför detta lilla

en historia som slutar illa är en historia utan slut

jag kan känna dig genom rastret av dagarna
lager av tunn elektricitet, uppspända nät genom luften
överallt även om de inte syns
detta är gryningen och världen öppnar sig
det är morgon












































det är alltid morgonen efter / alltid regruppering / all
historieskrivning är en hämndaktion / i



»ett land med en luft som kristall«



bara nedskrivningarna blir kvar / allt
annat är irrelevant / hålkortssystemen / siffrorna
brann i deras hudar



1806 / 1918 / 1945 / 2007-08-09- / det



är bara en fråga om att tända vissa lampor och / släcka andra här
nere hälsar oss musiken i / eviga förvandlingar / en dimension
kontrolleras helt av detta ljus / dessa ljus / tänk


tänk på avgrunden mellan / vagn och plattform
                      
                                                                    när du stiger ner



























re: som om nagon jag pratade med mig
re:re:re:re: en lång och en kortare   tystnad

   /new subject/
som om jag pratade
som delar av bokstaver har fallit    foll
borta    des aparecido/a


re:re:re:re:re:re:re:re:re: no subject

det finns ingen lösning för ditt språk

is being be coming

desarmerad av hundratalet barnkroppar
                                                                        I wanna be in the year    2525  wanna be in the year

Zona Chill-out    (desconocida)
     just innanfor margbenet   i snittet  ror vi varandra to the core ror vi i varandra
en lang och en kortare
































//minnesbild//
sittandes på gräset någon av oss stirrade intensivt på det
en filt halvt indränkt i
Coca Cola ™
säger:  detta är en av de sista klara  höstdagarna
och så var det


subject: where were u ???

ska vi måla upp denna saga nu om du lyssnar riktigt noga knastret i väggarna, all denna infångade energi   ska vi lasa sagan barn
                                              om allt har sin början:


Mot Lyrans Stjärnbild


Interiören numera välkänd; vagt upplysta tunnlar som förgrenar sig från centrum
   rundade kanter trots  frånvaron av turbulens och den abstrakta stillheten
     utanför

































re:re:re: subject: memoria

access denied
access denied
access denied

det  finns  ingen  losning  for ditt  sprak

de ror sig genom ett landskap helt genomkorsat av linjer eldarna flackar vid horisonten ledningarna sprakar och knastrar ovanfor oss
ljuset faller genom lokaler och transportmedel inkapslade organismer i behov av luft och vatten

som subjekt minns vi varandra     /subject??/

som om jag pratade med någon som var jag genom ledningar och luft darrade min och andras röster till baka
                 till fram tiden

Zone //unknown// continue?
                                                                                        Yes                    NO


                       
                                                                 desconocido/a
                                                                              des / dis / armed
                                                                                              armerad




























Var rädd

Hushåll med glädjen. Spela inte in Kalle Anka på julafton.
Köp inte pappersparaplyer i affären. Vänta till restaurangbesöket.
Farmor kommer till jul, du kan beställa en banana splitt.
Rymden är ett mörker. Inte okänt.

ÄR VI FRAMME SNART?














































Vem bryr sig. Kontrollen blinkar blå. Jag är rädd.

Hissen ut i universum, lika verklig som RX J185635-375.

Allt började när vi med ett dovt kvitter avlägsnade oss i en primitiv försändelse av stål, frankerad med raketmotorer och bränsle.

Oldskool-tystnaden på undre däck. Hypersömnen. Klustret av binära drömmar om autonoma robotorganismer från planeten Cybotron.                

Skärmen blinkar och brusar, spelar koordinater genom dammet. Tyngdlös musik.

InterruptTimestamp://2007/11/07//13.26.10 the first noncarbon-based alien is logging on to facebook.

Solpanelernas reflektioner, virtuella stjärnor, nya formationer, analoga armador.

Starry night. Skärmsläckaren. Endless entertainment.

Allt det här kommer att sluta i tårar.


































Testpersonerna undersökte dig. De var gamla och de sa att de vill ha:
en spis som stänger av sig själv, fruktträd istället för björkar och kameror som de kan använda för att se om de har fel på ryggen eller om de har tappat något bakom ryggen.

Framtiden var ett fruktträd med uppgrävda rötter att suga på och det var inte meningen att det skulle bli rent. Om jag reser vill jag inte sova, det som kommer kommer om tio minuter och nu kommer det.

Socker kommer fortsätta vara ett centrum. Den som somnar på eftermiddagen gör en ficka i rummet. Hon måste hälla socker på mig för att jag ska vakna. När jag somnar står hon bredbent över mig. I framtiden kommer jag glida framåt i sängen och fastna mellan höfterna.
Fyrtioåriga rulltrappor vaskar fram guldet ur tänder:

smärtan i tänder/söta som en vaxdockas honungshänder.

System var ett ord utan bäring. Vi åkte på utflykter.






































död kropp nedanför träd     död kropp   i träd   
och bil med träd igenom
liten stad     i trädgrenarna: fågelflock i träden, stor fågel nedanför träd som
  tittar upp
nedanför trädet
jag kan höra något röra sig därute långt    därute död
kropp nedanför stjärna     på väg inåt och det du känner stämmer inte    det stämmer
nästan aldrig      pengaflödet     våra önskningar
i snökaoset    våra önskningar
nya lagar   ingen idé att beskriva det
nej



Viktor Johansson har med Kapslar nominerats till Borås Tidnings debutantpris. 2008 kommer Eterneller på Modernista och den där boken värd väntan på norska Gasspedal, skriven tillsammans med Sara Hallström.
Kristofer Flensmarck
Född 1976, bor i Stockholm. Han har givit ut två diktsamlingar, Stilla en björn (2005) och Den sista expeditionen (2007). Arbetar för närvarande på kommande diktsamling som beräknas utkomma våren 2009.
Philip Holmberg
Född 1986, och duktigt jävla arbetslös.
Edith Mörtlund
Fnv. mindre svensktalande, och mer förvirradälskad i spanska. Relokaliserad pa obestamd tid till Buenos Aires. Skriver ibland om sma saker man hittar och stora landskap. Hälsar hem.
Ida Linde
är född 1980 i Umeå. Bor för tillfället i Stockholm. Debuterade med Maskinflickans Testamente på Norstedts förlag 2006. Hade innan dess varit med i W&Ws Debut 2005. Blev vinnare av Nöjesguidens Malmö-Lunda pris för bästa litteatur 2006. Är elev på litterär gestaltning.
Micael Olsson
driver den sovande dikt360.se.
Sara Hallström
Jag samlar på andras samlande och tycker om negationer som när min mamma säger i telefonen: Jag älskar inte julen. Är delvis aktuell med text i Lyrikvännen som berör barndomen som barn och medhjälpare till en dagsifröken och coversångare.
Johannes Heldén kom nyss ut med diktsamlingen Bug bomb på OEI Editör.