Var rädd… Varnar den här dikten inledningsvis, och ja… be very afraid. Tvärtemot en populär uppfattning, är människan inte det enda djur som kan projicera en framtid. Men människan är ensam om att frukta den, av just den anledningen. Den som sätter sig före att nedteckna framtiden, projicera den på något sätt, måste vara medveten om att detta nedtecknande kräver en oändligt större varsamhet än när det gäller att skildra nuet och det förgångna. Framtiden påverkas som bekant av varje vår tanke, varje vår skiss. Som fallet William Gibson: drömmaren och nedtecknaren av det cyberspace som senare kom att användas som figur, matris, av den framtid som samtidigt på många platser konstruerade det vi idag känner som Internet. Enligt egna uppgifter hade Gibson knappt ens sett en dator, än mindre använt en då han skrev vår framtid. Han använde en skrivmaskin. Update: Våra barn kommer att uppfatta en mening som ”han knattrade ner ett brev” som mindre välfunnen. Knattrade? Update 2: Samtida tangentbordslingo kommer möjligen också att mötas med förbryllelse av kommande generationer. qwerty. wasd. Japanska skolflickor använder sig i allt högre grad av ett tangentbord som liknar mobiltelefonens display. De har lättare att skriva på det. … Möjligen är allting just felstavat i den här dikten. I filmerna 2001 och 2010 talas det fortfarande ryska i rymden, men i den senare börjar ryssarna alltmer lära sig engelska. Klumpigt hanterad amerikansk idiomatik (”No Dimitri, it’s easy as cake, not easy as pie”) blir föremål för några lustiga scener. Så framtiden talar en hel del engelska i den här dikten. Vilket språk som en gång kommer att bli lingua superterra vet vi inte. Kanske kinesiska, norrländska. USA talade navajo och hopi en gång. Senare spanska. ”det finns ingen losning for ditt sprak” … Av naturliga skäl har ingen skrivit en framtida, historisk roman. Men hur den skulle te sig. De små skevheterna, missuppfattningarna, hålen i det vi i dag håller för självklara sanningar, anakronismerna: Hologramservetterna på barnkalaset – 7 år för tidigt. Pakistankrisen, 700 000 döda – 12 år för tidigt. Tunneln genom Hallandsåsen – 35 år för tidigt. Rökförbudet på krogen – 3 år för sent. ”all historieskrivning är en hämndaktion” … ”bara nedskrivningen blir kvar / allt annat är irrelevant / hålkortssystemen / siffrorna brann i deras hudar” Föregångarna till dagens datorer – IBM:s maskiner för processande av hålkortssystem – köptes av Tyskland och användes för att underlätta byråkratin kring koncentrationslägren. Som om varje större mänskligt framsteg måste förutsätta ett minst lika stort mänskligt tillkortakommande. Människans artefakter testas alltid först för militär tillämpning, övervakning, repression, aggression. Allt annat kommer efteråt. … William S Burroughs sade: ”This is the space age and we are here to go”. “ÄR VI FRAMME SNART?” svarar dikten. Men vi har bara siktat tröskeln, i våra projiceringar och drömmar. Vi vet att ”Rymden är ett mörker. Inte okänt” Och vi vet också en annan sak. När vi ger oss av, när vi anträder den resan, är vi inte längre huvudpersoner – kanske inte ens i vår egen berättelse. Jonas Thente är litteraturredaktör på DN.