Sten, sax, påse kretsen sluts  och Julius och Ethel Rosenberg avrättas i juni 1953 dömda för att under kriget ha förmedlat hemligstämplat material rörande den amerikanska militärens ”Manhattanprojekt” som ledde fram till provsprängningen av Treenigheten och därefter Nagasaki och Hiroshima till KGB och därigenom slår domare Kaufman fast indirekt ha orsakat Koreakriget som (undantaget de civila offren) krävde uppemot en halv miljon liv och i en gigantisk kedjereaktion som fortplantade sig som ringar på en radarskärm klöv världen i tu tudelandets princip murens spatiala respektive temporära utsträckning styckningen av territoriet den påföljande särskrivningen av historien i före eller efter 1989 före eller efter bara inte då den fjärde november när en miljon östtyskar samlas i protest på Alexanderplatz är det en ödets ironi att kommunismen imploderar under folkets missnöje medan fascismen krossas militärt eller står undergången alltid inskriven i erövringens manifest jag tänker på regalskeppet Titanic  de statslösas stat Israel och USA:s skjutglada medborgarmilis jag tänker på Nikes blodiga sneakers och Ikaros vaxade rygg när västvärldens semestrande infanterier invaderar de 0,1x3,5x 43700 kubikmetrarna luft ovanför den tunna stenlinjen knappt urskiljbar från gatans grå beläggning och med sina fötter stegar upp den zon som varit död men väckts av grävskopornas avantgarde är ritualen inte olik pilgrimernas vandring till den Västra Muren önskan att förstå någonting bakomliggande är vad som får sightseeingbussen att förundrat stanna upp inför neonljusskylten på Oberbaumbrücke två händer som från varsin sida av den forna gränsen mellan Tyskland gång på gång i slumpvis följd upprepar samma tecken sten, sax eller påse som om rörelsen bar på en hemlighet motståndets motstånd betongblocken järnbultarna de enkla sambanden    är det jag söker på Berlins parodiskt breda gator en effekt av makthavarnas (1) svaghet för breda militärkolonner i parad och (2) strategiska behov av att eliminera trånga gränder enkla att barrikadera under de revolter som slog ut som bränder i en papperskorg omkring det förra sekelskiftet och det förrförra och förrförrförra ännu ett helt intetsägande stycke information kausalitetens pilar pekar bara mot det obegripliga varför * You have the right to remain silent All you say can and will be used against you i vittnesbåset åberopar Julius och Ethel Rosenberg konstitutionens femte paragraf som fastslår medborgarnas rätt att vägra vittna mot sig själva när de tillfrågas om samröre med kommunistpartiet brottstycket den subversiva verksamheten nedmonteringen av stelnade strukturer  dokumentförstörarens lågmälda aktivism den fragmenterade diktens försök att visa orden nakna ställa ut, ställa till svars kan inte undvika att imitera terrordådets estetik (det metaforiska) kriget mot metaforen undergrävs av passagerarplanets rörelse från ena sidan likhetstecknet till den andra irisringens pendel under mina slutna ögonlock hjärnans ofrånkomliga försök att binda samman kvardröjande bildfragment till en begriplig, sammanhängande berättelse Remember: You have the right to remain silent radioreportern som besöker attentatsplatsen kort efter dådet rapporterar om ett ökenland av krossat glas krökta metallskenor avslitna kroppsdelar och giftig rökutveckling men hon nämner inte telefonerna som aldrig slutar ringa numren utan abonnenter men med voice box ”lämna namn och nummer så ringer jag upp så snart jag kan” den huvudlösa torsons bröstficka som oupphörligen spelar don’t worry, be happy det liknar ingenting det liknar Guernica * Naima Chahboun | Är född i Stockholm 1980 och går just nu skrivarkursen på Biskops-Arnö folkhögskola. Sten, sax, påse är ett utdrag ur ett pågående projekt.