Tårar Allra käraste läsare, Ett barn ligger blödande i snön! En båt har kantrat av ett isberg! Solen har smält vingarna av en man! Julius och Ethel Rosenberg har dödats! Nagasaki och Hiroshima har bombats! En halv miljon oskyldiga har dött i ett krig! Jorden är så salt att jag vill kräkas! Allt det här har hänt på de elva minuter som det tagit för er att komma hit och hälsa på mej. Det är en tragedi. t å å å å å r                                                         t å å r                                                                                                        t å å å r                 t å å å å å å å r Mina kära läsare, jag är bara ett fruset djur som med fula knep försöker spärra er väg ut. Ni kan utan svårigheter kliva över mej, men kan ni inte snälla stanna en stund och dela min gråt? Jag sitter här och gråter för att gråten inte får plats någon annanstans. I den moderna tragedin är hela duken fylld av blod. Trots att tårens spatiala respektive temporära utsträckning kan räknas i millimeter och sekunder, får den inte plats. Det är för sorgligt! Den växer ut vid ögat och trillar i marken. Splatt! En tår som fallit platt mot marken är inte längre någon tår. Den är vatten, den är salt – värdelös. Gråten lägger sej som en sorgmantel över jorden. Den blir kvar utan att kunna identifieras, utan att kunna torkas upp, blir kvar som en hemsk känsla i hjärtat. Jag målar den sista andaktsbilden i altartavlan. Jag gör så gott jag kan och jag iakttar tystnad.    sol                                                        moln               s                                            r                    t                                    a                       å                             r                         l                         å                           a        ett        å                                 r     litet     t     t å å å r a r             djur            t å å å r a r Älskade sötaste läsare, det är en tröst att ni gråtit med mej ända till slutet. Jag förnimmer en sol. Hoppas vi ses igen, dörren är här. Anna Sandwall | Är tjugo år och övar upp den goda karaktären: den säger rejäla och regelbundna måltider, den säger skriv för allt du är värd, studera och lär dig, bilda dig och uppskatta känslan av idogt arbete.