Det är
ringarna. Ringarna i varandra som när stenen kastas mot
sjöbottnen och återvänder till det tusenåriga
riket där alla nationer finns. På fotbollsplanen studsar
bollen mot gräsmattan som vuxit i riket där alla nationer
finns. På fotbollsplanen finns alla nationer. Det är
fotboll, det är OS. Ringarna i varandra, i sångerna i
spelarna i munnarna i strålkastarna i skuggorna, i Kina i mittens
rike i hålen i filmkamerorna i teveapparaterna i Kina i London i
Japan i Säffle. I arenans öppna tak finns ett hål och i
det hålet finns ett annat hål. Det är hålet ut
till riket där stoftet av alla världens nationers finns.
Avverkningen börjar här. Ringarna öppnar sig.
Knarkarna, Falu-gong människorna, de hemlösa, de smutsiga, de
felaktiga, de pulveriserade lyfts bort från gatorna, från
strålkastarna, från synligheten. Fredrik Ljungberg har ont
i sitt knä och Lars Lagerbäck lyfter honom ut, ut från
planen. En bår kommer och hämtar honom. Det skramlar om
honom som flisor i en gulblå kvistmaskin. Målvakterna, den
italienska och den svenska, de kastar sina handskar, hakar av
näten ur målburarna, monterar ned hela ställningen.
Näten kastat ut över arenapubliken som sakta håvas in
och dras ut, ut ur riket där alla nationer finns. Tv-teamen drar
ur kontakterna till förlängningsladdarna,
förbundskaptenerna knäpper sina träningsoveraller. I
Säffle blinkar tevens hål till en suck och gnisslar svart i
tystnad. Familjen Andersson tänder ett droppande stearinljus.
Vrålen tystnar, fotbollspelarna sluter sina ögon, stapplar
ur sina skuggor, lyfts ut från planen, ut, ut i
omklädningsrummen in i sina kostymer in i de chartrade bussarna,
ut, ut ur mittens rike.
Fotbollplanens gräsmatta rullar upp sig som serpentin på ett
för länge sedan överståndet kalas,
strålkastarna slutar att ljuskasta, sångerna sjunker till
botten av magmunnarna. Ringarna intill Os-facklans eld smälter. De
smälter ihop, hårdnar till en spräcklig boll. Ett
ägg? Bollen landar på planen i gruset under gräset
under arenans tak som är ett hål under ett annat hål
ut till världen där alla nationer bor.
Bollen krymper i förhållande till detta hål.
Bokstäverna flisar sönder och ramlar ut, ut ur böckerna.
Böckerna ramlar ur hyllorna.
Nu är det ett o.
Fredrik Ljungberg ligger trasig på båren i detta ägg-o
och tittar genom hålet i hålet ut till riket där alla
nationers stoft finns. Det är fortfarande en boll, tänker han
– detta o.
Uppbyggandet börjar här.
Ett lysande namn |
Är ett kollektiv bestående av Athena Farrokhzad, Sigrid
Nurbo, Anna Sandwall och Viktor Johansson.
|