Hammaréns fyrtiotre bästa lexikon Hur skall jag mig undertecknad lista mina fem några fler enda favoritordböcker, samlar ju på allsköns dem, dessa ordböcker och speciallexikon, ganska sjukt redan i sig det är, gärna om ämnen jag inte ens vet något om, blir de &:så ofta av utländsk art, som t.ex. ett ämnerikanskt järnvägslexikon som jag gillar, och en ordbok är om ämnerikanska polisbilar, de är legio, en annan om amerikanska öknars saker, Concisé Encyclopedia of Temperaté Tree Fruit har varit jädrans skön godnattläsning som inte kräver något annat än förälskelse tillför den runda formen och elips, och ändå användes den aldrig nånsin, boken ifråga, eller en är om rep och knop skriven av en säkert pervers fd polisinspektör, vet inte ens var flertalet av mina finns gömda, de flesta ordböcker har jag användt en enda gång, för sakens skull så där, många av de allmänna är ganska lika också för den delen, och jag använder överhuvud ganska lite sådana böcker, älskar liksom ändå mer glosorna än för ordböckerna, ehuru nog mina bokhyllor består mestadels endast av ordböcker som åldras stilla, var romanerna är vet jag inte ens riktigt, flera hundratalet ordböcker breder ut varstans, de så många hundra stycken har fått romanerna att försvinna här, hur har man favoriter då, att fråga sig, en roman som är med bland ordböckerna är dr Jenny Erpenbecks ”Ordbok” för titelns skull, dåligt skriven är den nog sannerligen och översatt lika dåligt. Jag vill kanské en dag skriva en egen ordboka till mina romaners språk för, men gör det aldrig nog, förlaget ville en gång ha en ordlista för soppbokstrilogien, men fick se sig i fula månen efter en sådan, den borde vara så där randig som Snorstedts randiga då, fint påkostad. När jag ser författares bokhyllor, ofta på TV endast, försöker jag spana in ordböcker, de randiga är ganska lätta att få syn på och får det &:så ofta, några stycken, många har den stora ängelska ordboken av Snorstedts, åter någon deras stora franska, och synonymordboken har varje dåre och kotte nästan. Den ordbok som är ändå min älsklingsordboka, av landets ledande och absolut skickligaste lexikograf maledictologen Bengt Dagrin, hans ”Stora fula ordboken”, nu i nyopplaga reviderad och högst utökad version, och inte minst därför, jag är så ohyggligt glad över att en del av mina ord finns i den, och sörjer över att min största ordskatt är inedita när h;ström sovit sin mörka törnrosa otillrådligt för länge, och det som så värmer åter åh, jag finns verkligen i förordet i denna stora fula ordbok, det är premierat ju, som nog i själva det verket är den stora vackraste ordboken istället för en ful sådan, jag hänvisas så märkligt lustigt tilltalat sagt där i ordbokens förord, så älskar det, mycket bättre händer inte en textdirektör och ordkonstnär som undertecknad är, men jag undertecknad får ändå inte använda denna ordbok för mycket, blir inte bra om jag bara plockar in ord och jargong hejvilt i mina brödtexter, jag måste ju skapa, göra, skriva, omvärdera språket, det blir för syntetiskt fanskap och andefattigt mer om jag applicerar för mycket ordbok, måste i första hand alltid komma från mig själv, min egen ordbok består snarare av egna handskrivna häften dit jag skriver in ord och uttryck opptaget som jag får för mig eller möter i intressa märkliga textuella delar, vill använda mig av, lära mig på, göra för, i ordlekar och kalamburer till kallsånger bära. Ordböcker som &:så är mig vara mycket glädjandets ett nog utgörs av latinets ena, från svenska till latin (som tyvärr är för dålig, för tunn och på för ynka pensum ett fastän det patenterade är lite iögonfallande och häpnadsväckande i densamma, påhittig ju också än), så ännu bättre är den från latinet, finns olika utgåvor av, Oxfords stora Oxford Latin Dictionary är väl bäst, men Snörstedts latin-svenska är inte illa heller, inte minst för sin gammalmodiga översättning som jag gillar skarpt, en ordbokstext som ingalunda alltid varit Snorstedts för den delen, åtminstone min använda av, och även Hiertas förlagsexpeditions från 1873 är en grund, vilka kom till så rolig nytta för mig när jag skulle namnge i latin en del skalbaggar för mina inedita skarabéerböcker när jag skrev dessa, var så himla roligt att ha sina svällande ordlekar till det, och blev ganska galet till sist nog på sina ställen. Och spaghettipoesi är ju också kul. Sedan tycker jag om gamla ordböcker och lexikon överhuvud, t.ex. Nordisk familjeordbok t.o.med, eller vad de nu heter allt, t.o.m. Snorstedts gamla uppslagsbok från 1920-talet går, mycket trevligare än senare moderna utgåvor av, vilka står överst på bokhyllor i olika serier, även Allers gamla i fina läderband eller halvfranska band går, de är skrivna i en helt annan lexikografisk anda än vad som görs numera, eller gjorts på länge, de gamla är så högtidliga i sin stil, myndigt skrivna som till en slags pervers njutning för mig, numera skrivs ordböcker och lexikon som om man är jävla infantil kretinnånting, eg. gjordes det förr också nog så men det lät bara inte så andefattigt och folkskolelärarinnaförkunnat till, inte så genomskinligt och fullt avslöjande som numera, tror helt enkelt lexikografer förlorat sin språkkänsla och förmågan, men här är Dagrins ordbok undantaget så fin med sina små och många essäer, med sant nöje att läsa vid om så för sakens skull och för upptäckten, nog inte gammalmodig ändå däremot initierat. Svenska Akademiens ordböcker och listor har jag aldrig haft mycket över för. En absolut ordbok jag älskar, Synonymica Pharmaceutica, listar alla gamla apoteksprodukter som sålts fordom på finska apotek, då när de hade ännu sina egna produkter och inte endast från stora läkemedelsföretag fabriksförpackningar med korta kommersiella säljnamn, boka på svenska, finska, latin, är helt underbar att läsa i sina påhittiga formuleringar, t.ex. med Svarta Bäckenter mjälttinktur (nå det enda sexempel jag just nu kommer ihåg), med vilka ordpatent och ordlekar dessa apotekare varit om, sanna ordkonstnärer och ibland med påfallande tafatta latinkunskaper, ibland åter med häpnadsväckande god fantasi och konstruktionsförmåga, och till vilka tafatta nästan hånade översättningar preparaten gavs på det andra språket, inspirerar mig ibland till att hitta på än värre glosors sår, men får som vanligt inte låta mig inspireras för mycket, inte låsa mig till källor, därtill sekundära. Men köpte t.o.m. ett extra reservexemplar åt mig, att alltid har den. Elsevier's dictionary of forestry och Elsevier's Dictionary of Trees, tycker jag om, utan just någon nytta här också, men bara om än känslan att bläddra i. ”The Woodbook” av den dåtida berömde dendrologen Romeyn Beck Hough, en gammal bok, har inte mycket om träslag, boken består endast av bilder på träådringar plus minimal text, så fantastisk i sin mångfald, blir näst hypnotiskt hänförande, hisnande i sitt, totalt ensidig och absolut inte det minsta ensidig heller, en om märklighet sig, vill man bara slå upp i för självändamålets vanvett. Husläkarböcker gillar jag inte i regel, men direkta medicinska ordböcker tycker jag däremot desto mer om, den stora Dorlands Medical Dictionary är begivet att bläddra i, Lääketieteen termit är mycket omfattande, bra på ett flertal språk svenska finska latin engelska, men den som jag tyckt ännu bättre om är Bourgerys ”Atlas of Human Anatomy and Surgery” från slutet av 1700-talet, mycket omfattande och detaljerad i stora bildplanscher, och haft mer nytta av den när skrev om min träbensspecialist till romanperson. Och så har jag i hyllan min flerbandet ”Encyclopedia of Prostitution and sex work” och den präktiga “Encyclopedia of Erotic Literature”, även om de är i sanning något roligare till titel än breda till reellt innehåll, brister där, en ”A Dictionary of the history of medicine” håller jag lite på och närma mig av fastän inte alls hunnit heller, och skall härnäst kanské läsa Encyclopedia of hair, och slangordböcker är alltid förstås givna om mitt hjärta, "The New Partridge Dictionary of Slang und Unconventional English", och en ordbok är enbart med ämnerikanskt polisslang som jag undertecknad gillar, annan om drogslang, är goda exempel, finns dock en ämnerikansk sexslangordbok, tunn liten fräck och omfattande som är min favorit, men tänker här hålla den som en yrkeshemlighett, så fräck som jag är. Och av vanlig svensk ordbok, Bonniers främmande ordbok går väl an, hamnar stundom i min hand, men den har tok för lite ord, nästan som alltid har ordböcker tok för lite ord när man riktigt söker speciellt, och denna Bonniers och finns även samma i Prismas främmande ord urval, men trevlig när har viss etymologi, har sin upprinnelse i en dansk motsvarighet, och den danska förlagan finns även i en tjockare utgåva hos danske Gyldendal, som jag kan ibland uppskatta, nog den svenska är väldigt dåligt svenskanpassad i sitt ordurval, vilket verkligen lyser igenom för mycket. Sexlexikon är också begivet roliga, t.ex. det danska Sexleksikon – fra abe til Aarestrup, vilken har fånigt tafatta bilder. Ett sexlexikon utgivet på Natur och Kultur är inte riktigt talrikt. Många lexikon finns även på nätet förstås, inte minst på sexens område, liksom många andra bra ordböcker, och inte minst av specialframställningar, till brister och många fördelar. Men som ansagt, ordböcker och lexikon gör nog icke författaren, inte ens Hammaréns böcker, knappt det minsta, författare skall gärna helst använda ordbok så lite som möjligt enligt mitt förmenande. Jag använder i princip aldrig någonsin allra minst synonymordböcker, ofta använder jag vanlig svensk ordbok för att kolla snarare enkla ord än svåra. De svenska ordböckernas största brist är nog säkert just avsaknaden av en bra synonymordbok i de mer främmande glosorna, dessa nuvarande fyller inte ens på långt när krav jag vill rimligtvis ställa. Sedan har jag även haft roligt åt dr Taru Staudingers ”Svenskspråkig bokstävercock”, av en rolig blafsemi, näst ordboksparodisk över lite svenska ord, som värst utspelat i fantil porr: ”Minneslista nummer 11; Herr gurka – Rör mig, please” (/plus bild av krökt slanggurka likt kliniskt penis arcuatus, beröring kanske smärta då); Moro moro det är morot nu!* *uttalas som i Tammerfors” (/morotsbild). Ha-haa måste nog vara purfinne för att ta eller ge den humorn, hur det nu alls uttalas i övre Tammerfors, men humoruttal nog där. ”Grönsaker (/grsaker) denna sida är dedikerat för grönsaks _landbrukaren (/sic) Seppo. Han är majster/magister i många saken.” Visst, lär han väl vara. Och vad säga allt till avslutning, jag tyckte även om att förse henne Emma med ordböcker, som jag har en diktsamling gemensamt under utgivning, h;ströms förlag, men hann inte med speciellt många titlar innan hon bröt med mig, även om jag alltjämt ibland låter skicka någon fastän inte väl får det, hoppas hon ännu &:så får en fin samling, maning av dem, ifall hon nu inte ändå ännu vill ha tillgång till min. Nå, ingen kan locka med ordböcker i varje fall. Stefan Hammarén | Textdirektör, lyxskald