Sång till patetiken 1 För att det bränns och svartnar, för att det klamrar, för att det studsar som neon mellan väggarna, för att inget lock ska läggas på, för att det är uppriktigheten som räknas, för att det ska vara innerligt, på riktigt, för att det rusar upp och spiller över! 2 Starka verb. 3 PATETIK: HÖGSTÄMD KÄNSLA, PATOS (STARK KÄNSLA, LIDELSE, PASSION, HÄNGIVENHET), PATETISK: KÄNSLOSAM, GRIPANDE. 4 Det ska finnas en plats för de extatiska, högstämda uttrycken som inte heter religion. Det ska finnas Stora Ord som i sin anspråksfullhet ändå inte är sakrala; ett sätt att i det sekulariserade språket vända sig mot himlen. 5 När det sträcker sig i trådar från hjärtat och ut i allt som vibrerar och faller samman. 6 I kontrast till den ironiska distansen, det överslätande cyniska skämtet; till det polerade, objektiva, sansade och måttfulla. Det ska inte veta sin plats, inte hålla någon tand för tunga. 7 Patetiken ska slå följe med det som inte knyter sig stramt kring intellektet, med det som samtalar utan sköld och ordnade ansiktsdrag, med det som flödar, sjunger, viner och jublar. 8 Patetik kan vara övertoner. 9 Som sätter det organiska i centrum; det som är kladdigt, yvigt och ärligt talat. 10 För att vi ska kunna mötas där det är ömt. För att det ska kännas att vi är här medan vi är här. För att vi ska veta att vi kommer från samma ställe. För vi ska kunna göra det lättare för varandra att finnas till. Camilla Lekebjer | Läser andra året på Skurups skrivarlinje och frilansar som illustratör. Bor i Malmö, men kommer ursprungligen från Stockholm.