Att ta sig in i en text, att ta sig för en
text; att ge gränslinjen en smäll på käften med
linjen
papperet i munnen. Det är vad som helst,
för att citera ett diskande i köket bredvid:
"kroppen har lösts och tappat smak, vart
går nu någon för att plocka upp, till?"
Språk överflödar alltid i all
tid: för papperet är det skillnad på smulor och citrus-
stänk. Som ett lysande namn
fortsätter, säger.
Och den
här passagen ut längre
fram i texten tror vi oss ana Permanent
länk Citera denna
Sida påståenden om att
det färdiga verket
inte är vad vi
behöverTillvarons flykt
inför sig själv, svälj en annan vänhälsning och litteraturen som ämne
är
att tänka sig uppgiften uteslutande ifrån
passagen ut `ur ordens dåraktighet´
bleka morgonstjärnor, i marvatten
uteslutande underifrån; du drömmer den
krackelerad Rösten är blekt av
vibrationer Hudu. Du. Citera
denna ingenting har skämt
nog än HuduÄr bara organisktdu
säga
det, om mig, också om via
bilden som
brinner famnen ful det hände sig/
så att
det inte ”bryter/ upp” utan att faktiskt skapa …/
allt kan flyta in/ bilden säger mig
sig i vart… metoden
entusiasmerarTill papper med
svärtaRedan första meningen med en ljusrepublik är ett sådant
ögonblick.
Gud rör sig, för ingen och kejsarsnittet
inte heller för politikenRedan första meningen i
en skriftens
ljusrepublik utgör/ en assimilerande
gest, mot ett sådant
ögonblick.
Ombesörjt/ uppenbart En
undermålig
stilist bryter inte/ mot stilen, i namnet av stilenRätfärgen
syns knappt. …u. Alla element
placeras på samma nivå för
att ingå, genomspolas: entropiskt praktiseras
är det poesi visar det
hur
hänförande poesientropidefinition
kan simulera/…
ett system i jämvikt är
progressivt korrumperande sankMen
hur är det nu med ljusrepubliken. Hur
är det nuHårbottnar i digAlla sekvenser placeras på
samma nivå för att skriftens
erosion, ja, det är för enkelt
att kalla det så, såMaskmusklernas sammandragningar för framåt, stör ögat
och för ögat, och det är
en bild och det - är - en bild. Hu. Du är i åsynen
organiserad. Ersätt dig med
ett ord för ersättningenIngenting har hänt, Rilke suger
på tummen, också när vi
tittar bort och
stjäler
svärtÖgonblicket är givet. Och ögonblicket. Och
postmoderna lik känner vi handen,
ingenting befriandeSåsom estetiken
har haft med etiken att skaffaRedan första meningen växer
inom sitt eget
språkliga mått. Som ett h.martinssonskt ljus-mörker-schema
känner skriftens
ljusrepublik till hur en
återkomst suggesteras Givet ögonslicket påmanande:
ett överdos kokarOch vad som kokar
är hastighet, spirande språk utifrån underifrån,
ja: ja ja, vi går på
nåder. Praktiserad entropi Någon
bor alltid högre, tillfälligt, vattnOch
den här passagen vi drömmer om är i drömmenEn viss
- distinkt - försagd
entropipuppa. Key word crack apart När
den viktigare meningen kommer har vi redan - som - känt den.
Tidsobjektet berör
från alla håll. Mekanikens passionerade samplingsorgan.
Temp. dieOhr. lynchTempot
sväljer tematikens idéstrata. Och vi väljer, just,
tempo. Hurså. Hukar. Du
sakar. Meningen är inte i texten utan i/...
kraftfält vi inte når med samtal. Men vi
samtalar. "GE ORDET
KÖTT!" skriver på
varandra
skulderblad säll
kollisionMeningen
formuleras - som i all text - och den förformuleras - som i all
text - av vad
som före/... kommer den.
(Hektaren.)
När vi upplever texten - som - genom oss - hinner vi inte
heller fråga
oss hur så utplånande performata…
Joakim Andersson | önskar
figurera i en krets av mytologisk användning.
Ett Vidare i - att användningen förblir ett kriterium
på förståelsen. Och
att
förståelsen är ett sekundärt kriterium. Och att
tygblomman på brevets
utsida välver sig som ännu ett sätt att säga:
*läs nu först någonting/*
*annat som en in**gång; läs nu Gertrud Stein!*
|