I glipan Mellan/ samtidiga/ Emi:

"Bör min mail sättas ut? Baten har ställts/ in,

svag sikt/ mot Polen, ingen resa...

Tankar pa alt. lösning."/ 13:46:29/ 2006-11-02

 
I ena rummet står tre pappkassar fulla med tvätt, jag har inte tvättat/ på veckor och bara en trosa ligger kvar i garderoben/ som ett ensamt utryckt blomblad/ Jag lägger dem i
handen, munnen, väger dem/  Tro, provokation/ Är det ens någon skillnad? /Jag lägger dem i handen, munnen, väger dem/ Försöker avgöra vilket/ Det är en slump att jag hinner se brevet på torsdagen/ på sin vandring genom öknen för att över huvud taget/ fatta vad frihet är/ ropa/ Detta ickeskrivande gör mig sjuk! /Viljan är/ den sträng av trots/ som skiljer en från döden/ Sättet han skriver o eller inte skriver o/ när han låter pennan ta/ en annan väg mellan konsonanterna/ Jag vet inte/ tårarna han sväljer i sjok efter/ sjok/ krattar allt jämt i brevet/ med sin känsla för tillvarons näringsämnen/ och lyfter fram/ ett brev/ klarast i min värld/ Kanske för att tanken påminner/ om tanken/ på döden/ Han skriver om mig/ att o liknar e och därför osäkrar ordförståelsen/ Han skriver om sig själv/ Han skriver om henne och dem och/  förverkligar den buberska tesen/ i varje bokstav/ handen i brevlådans innanmäte/ Ud vil jeg, ut/ i sin mun/ Ud vil jeg, ut/ Försöker avgöra vilket/ Människan gentemot människan/ Människan/ konsonanterna, liksom underifrån/ som skapas av människan/ Människan som intensifieras/ bara om hon övervinner sin ångest/ av människan/ Ingen vill arbeta med tanken på människan/ som usel, tvekande, osjälvständig, onietzcheansk, låg / Jag lägger dem/ i handen/ Människan/ enligt existentialisterna är/ så förbannat ren/ öknen för att över huvud taget/ så omöjligt full av potentialitet/ Så omärkt/ Så ensam/ Vilka vägar stakas ut/ för den som faller offer för andras våld/ den, hon, de som förtrycks, den som av olika/ orsaker förblivit orubbligt begränsad?/ klarast i min värld/ Och jag är trött på det, på/
att höra om friheten/ som om den skulle ligga där/ klarast i min värld/ som en varm/
kropp,/ färdig att tas i bruk/ Sättet han skriver o/ Och jag är trött på det/ Jag vill pröva att tilltala honom/ genom att inte tilltala honom/ Klistra samman tankar riktade mot någon/ annan/ Och låta dem viska sig fram till/ Sidorna på det sätt han själv väljer att höra/
dem/ Jag vill undersöka genomskinlighetens idé/ Snart är det vatten/ under mig/ Ljuset
blir en båt/ och luft på alla sidor/ Bron spänner och låter/ läget djupna/ Bli ett hugg/ En tro/ Något/ att o liknar/ Något att begagna/ Det är en slump/ att jag hinner se brevet/ tårarna/ gentemot människan/ osäkrar ordförståelsen/ Något att begagna