*
Fjäderlätta, nästan transparenta genomskinliga, hängande över morgonen. Tätt men alldeles öppet. Andetag går upp i rök bakom fönstret, ett mellanrum. Det finns en längtan där, släta ytor nytt. Kanter som glittrar in i kroppen. Konturer. Under ögonlocken ett stilla brus. Musikkanaler syssloljud tropiskt te, inga sådana batterier nu. Det börjar här. Med smutsig snö mot det förkylda gräset.
*
En tyngd nedsänkt, ett lock över rummet. Ljuden bullret kvar men tystare, oljuden viskar ikväll. Två stjärnor kämpar mot mörkret, tävlar om uppmärksamhet, ingen jämvikt. En iskyla som fryser allt blickstilla, träden är statyer, ingen vickning i grenverken. Tyngdkraften inuti gör sig påmind, lika dov som mörkret utanför tjock i mitten av mig. Väntar på nästa utbrott, lugn nu mellan stormarna. Vacklar genom orden meningarna, närmar mig från motsatt håll. Små filmer i fönstren, miljöer i väntan på karaktärer. Tomma kontor och min kropp är varm och släpig. Armarna låtsas att de lyft mer än disktrasor.
*
Himlen efter ett krig. En dov hinna över glöden, en tredje tomhet. Retsamma skuggor de stjäl och gömmer de tar den friheten. Oavbrutet en dag åt fel håll, trögflytande oordning. Skinande blank som sjukhuslakan, steril för att nästa sedan nästa. Träden tycks ha växt klättrat uppåt, men jag vet bättre. Sträcker bara sina kronor mot ett skimrande sedan. Och det regnade verkligen den första dagen, jag var skyddad av plastrutor en stund gömd ändå inte i busskuren du under svarthuvan. Fönstren klapprande tänder, taken tredimensionella korsord, bilarna vilande robotar, än är inte bilden tömd. Fredagen skriker in genom mitt lugnfönster.
*
Startade i snöfallet, ett plötsligt, barnsliga vinter som vägrar bereda plats för det nya, sedan framåt motorvägen. Grått ger vika för mjukt blekblått gräddvita fjädrar, ett allt modigare ljus kastar sig med styrka mot torra asfalten. Fälten breder ut sig runtom, en platt frihet luften kan andas här. Min högra arm i värmen, det kroppen glömmer och minns igen i växlingarna. Ett vitt soldis, som ånga från den upptinade marken.
*
Ögonblicken innan skymning, sjunkandet. Kvällen i grålätt kylslaget hår, runt hörnen smyger förhoppningar. Ett silverskimmer över takåsarna. Och bläcket som gradvis bleknar i takt med det krypande mörkret. All tid som finns kvar, men tystnaden har redan börjat nynna.
Fjäderlätta, nästan transparenta genomskinliga, hängande över morgonen. Tätt men alldeles öppet. Andetag går upp i rök bakom fönstret, ett mellanrum. Det finns en längtan där, släta ytor nytt. Kanter som glittrar in i kroppen. Konturer. Under ögonlocken ett stilla brus. Musikkanaler syssloljud tropiskt te, inga sådana batterier nu. Det börjar här. Med smutsig snö mot det förkylda gräset.
*
En tyngd nedsänkt, ett lock över rummet. Ljuden bullret kvar men tystare, oljuden viskar ikväll. Två stjärnor kämpar mot mörkret, tävlar om uppmärksamhet, ingen jämvikt. En iskyla som fryser allt blickstilla, träden är statyer, ingen vickning i grenverken. Tyngdkraften inuti gör sig påmind, lika dov som mörkret utanför tjock i mitten av mig. Väntar på nästa utbrott, lugn nu mellan stormarna. Vacklar genom orden meningarna, närmar mig från motsatt håll. Små filmer i fönstren, miljöer i väntan på karaktärer. Tomma kontor och min kropp är varm och släpig. Armarna låtsas att de lyft mer än disktrasor.
*
Himlen efter ett krig. En dov hinna över glöden, en tredje tomhet. Retsamma skuggor de stjäl och gömmer de tar den friheten. Oavbrutet en dag åt fel håll, trögflytande oordning. Skinande blank som sjukhuslakan, steril för att nästa sedan nästa. Träden tycks ha växt klättrat uppåt, men jag vet bättre. Sträcker bara sina kronor mot ett skimrande sedan. Och det regnade verkligen den första dagen, jag var skyddad av plastrutor en stund gömd ändå inte i busskuren du under svarthuvan. Fönstren klapprande tänder, taken tredimensionella korsord, bilarna vilande robotar, än är inte bilden tömd. Fredagen skriker in genom mitt lugnfönster.
*
Startade i snöfallet, ett plötsligt, barnsliga vinter som vägrar bereda plats för det nya, sedan framåt motorvägen. Grått ger vika för mjukt blekblått gräddvita fjädrar, ett allt modigare ljus kastar sig med styrka mot torra asfalten. Fälten breder ut sig runtom, en platt frihet luften kan andas här. Min högra arm i värmen, det kroppen glömmer och minns igen i växlingarna. Ett vitt soldis, som ånga från den upptinade marken.
*
Ögonblicken innan skymning, sjunkandet. Kvällen i grålätt kylslaget hår, runt hörnen smyger förhoppningar. Ett silverskimmer över takåsarna. Och bläcket som gradvis bleknar i takt med det krypande mörkret. All tid som finns kvar, men tystnaden har redan börjat nynna.