As tender as a new-mown highway shall I love thee



Tammy, varje gång krogarna förbereder sig för stängningsdax och jag ragglar ut med gitarren på axeln berättar jag ett skämt för sällskapet: ”Vad är det för skillnad på den näst bäste vite manlige sångarens tredje fru och countrymusikens First Lady? Ingen alls. De ligger båda i en och samma grav på Memorial Park Cemetery i Nashville.” Sen brister jag ut i gråt och de får bära mig till taxin.
Din barndom på bomullsfälten mellan två stater; din överkropp fladdrande för Alabamas vind, din underkropp drivande med Mississippi. Kassettbanden med låtar som du spelade om och om igen, sjöng med och drömde dig själv stjärnelik. Din första man sa: Dream on, baby. Honom lämnade du. När du träffade George lyste du redan upp natthimlar. Jag satt på gräsmattan och skrev upp strålningshalter. Han sa att han sparade all kärlek till sångerna, such a sorry son of a gun. Han visste inte att man kunde visa det för en annan människa. Med så många liv att förlora, varför skulle han inte förlora ditt?
Den fattigaste ormen lever på ditt innanmäte. Den slickar rent din buk som en glasskål, spänner ut din tunntarm till en lång lina och går på den ända till ert kärleksnäste. Om man kunde få döda honom lite. Om man kunde ta hans förbannade LP-skivor och trycka ner dem i hans käft. Stå vid era mäns sidor, sjöng du. Gör du det nu? Var står du? Hur bra vi än garderade oss kunde vi till slut inte undgå att bli kroppsliga. När mästerverken skulle utses. Det finns en slakt som smakar socker när den förs till läpparna; how utterly sweet it is. Få tyst på fanskapet please somebody så att jag kan få lite arbetsro, sa du.
Hans alkoholism var ditt misslyckande. När du gömde bilnycklarna tog han gräsklipparen till krogen. Du åkte för att hämta honom och han sluddrade: Se där, där kommer min lilla fru. Då låg du högst på listorna och sjöng orden som var på allas läppar. Vägarna luktade nyklippt gräs efteråt, det fanns rosenbad fastsmetade vid dikeskanten. I Muskogee där du är bortglömd för längesen är hans vita blixtar fortfarande det bästa de vet. Men här i stan förbereder vi våra utekvällar med att lägga håret med dina fingrar, skålar för dig på krogarna strax innan stängningsdax: Here’s to the good girl who’s gonna go bad! Vi sjunger om miraklen du utförde och att vi ska vänta på honom där i Saratogas skogar med slipade elefantbetar.  



Athena Farrokhzad | bor i Göteborg. Hon ägnar dagarna åt bussturer med Cindy Sherman och nätterna åt Monique Wittigs lesbiska kropp.