En resa till det inre av världen

1 Kaféet

Jag väntar på en man
Som varken är vacker
eller intelligent
Och han skapar ett tomrum
I den rökiga luften.
Jag gråter inte
Det är världen som gråter.

En dikt händer.
Jag ser på mina händer
Det är svårt att tänka sig
Att de tillhör mig.

Jag ser på bordet.
Definitionen av ett bord
är densamma för alla


2. Staden

Arbete är frihet.
Detta är min.
Privatdetektivens -
En fiktions--
skapande aktivitet.

När en fiktion blir synlig
börjar den upplösas
och försvinna.
Mitt arbete är att finna,
Få att försvinna.

Detta arbete
är också en kritik
Av den förutfattade meningen
att verkligheten
Måste vara densamma
för alla, att alla
måste känna till
Och anpassa sig
Till dess regler.

*

jag fann honom
i en udda del av staden,
gråtandes.

-        Vi lever i en fantasivärld,
sa han
-        Man kan inte tro på absolut vad som helst,
sa jag.

vi gick in genom trädgårdens grindar
fåglarna sjöng poo-tee-weet


3. Trädgården

Varför begär jag en viss?
den naturliga åtrå
som böjer och degraderar träden

*

- Jag gav bort mitt hjärta igen
för alltid.

- Jag tror att jag kan läka
tomheten med ord.

Oförglömlig är situationen.
En vårdag interpolerad
I vintern i mig.
Existensen som ingrepp
I en plötsligt tystnad.
Vårt hjärta inom oss.
(Snälla. Snälla. Snälla.
Låt mig få vad jag vill ha)

Vi såg på varandra
Så länge
Att det slutade
Med en kyss.

*
- Och vem ska skriva dikter åt dig när
min kropp är täckt av gräs?


4. Salongen

när vacker kvinna sänker sig
till dumhet
och vandrar fram och åter
i ett rum

medan gästen sitter med sitt te och gråter 
tills vattnet späds till vatten.
Nog om det.

*
- Jag sitter och serverar te.
Alla älskar mig.
Varför skulle de
inte göra det?

Framgång är
mitt enda val, 
Ingen känner
smärtan
I mitt regn.

Jag är nöjd, är inte död.
Bara komma ihåg. Bara inte svara
I telefon.


- Ja, hallå?

*
Inget är
Som att vara 22.
För ung för att hålla kvar.
För gammal för att låta gå.
Om jag bara kunde börja om
Hundratusen mil härifrån

Älskling, du borde
Ha kommit nära.
Den du sökte
Var för nära
Nej, närmare än så.

Säg. Säg. Säg. Säg.
Det du försöker säga
är att du inte vill
att jag ska älska dig.

Den jäveln.
Han grät aldrig för mig.
En sällsynt seger
För den lille mannen.

Du ser underbar ut.
Mår förfärligt.
Bara jag inte ser
Ditt ansikte
Klarar jag mig.
Jag vill
verkligen se dig.

Adjö kärlek,
Ring aldrig mig igen.
Kärlek?
Sluta använda
såna hemska ord.
Vi har båda
Lika rätt,
Men lika rätt är ändå
Hundratusen mil härifrån.

*
Jagets öppna förhållande
Till världen.
Du är så jävla puckad,
Det är ett under
Att du fortfarande andas.

Sanning
Skulle kunna vara
Det som elimineras
Så snart någon visar
Att han har
Mer eller mindre behov
Av en annan.

Så drar hon sig undan.
Tyngdlag.

Jag dömer dig i tystnad,
Begäret att hämnas
Är djupast.
Jag hatar alla män
Och deras kvinnor med.

Begär att nå jämvikt.
Dömd att irra intill döddagar.
Från kärlek till kärlek.
Åtminstone i början.


*
Efterfrågar händer
På min kropp;
Slå leendet från mig.

Tack för att du låter mig vara mig själv.
En kvinna som varken är vacker
Eller intelligent. Det är dags att släppa
Innan handen bränns.

Jag är en flicka är en flicka
Jag önskar jag var död.
Upp med hakan!
Skriv aldrig död.

Alla de goda komedierna består av smärta.

*
För det där ljuset
Dit det hör hemma!
Lys dåren
Till skuggig död.

Och om du dör sa du
Min älskling i en kista
Sa du. Det finns inget här
Som jag tror på.
Det finns inget om
Bara när.

Skrivandet är där
Du inte är.
Att finna,
Få att försvinna.


5. sjukhuset

minnet -
glömska tilltar
uppmärksamhetsproblem.
svårigheter handlingar
i flera steg.

Förlorar uppfattning,
tid och rum.
Oprecisa rörelser
Leder till olycka.

Förlorar förmågan
Att förstå och använda språket,
Att gå, sitta, le och svälja.
Kan fortfarande beröring
Och ljudet av bekanta röster.

Besökare till denna grav
Var vänliga kontakta –

(Det är i sanning förfärligt, 
tanken på detta absolut mjuka,
absolut lidande jag)


6. Affären
 
- Jag ska
hundra tusen mil härifrån.

- Varje avresa
kräver sin dräkt.

I de flesta kvinnors liv
utmynnar allting,
även de största sorger,
i klädprovning.

Det finns en skräddarsydd tystnad,
gröper ur i hjärtat berg.

Det är för smärtsamt att tänka sig
att jag är en kvinna-

Liggande, klädd i snövitt
som löst flyger till vänster
och höger flyter jag ned
            ned
                ned

(Men den viktigaste detaljen saknas) 

  På kärlekens värsta, fulaste dag
  gjorde jag mitt bästa. Farväl.



7.Stationen 

Packa ihop
(Amsterdam Paris Nantes)
förlora en stad varje dag.

Att resa är en konst,
liksom allt annat.

Inga tårar:
Precis som ett barn
Gråter jag.

Jag har förlorat städer, vackra, flera -
en dimma som försvinner
När vinden hämtar hem.
Jag vet inte längre var saker ska vara.

Måste ha dig eller ingen,
Så adjö till kärleken.


8. Tåget

Jag jag jag jag
har gett upp litteraturen
och svalt ned pillren.
Tåget tar mig iväg,
genomborrar tystnaden.

Tuff, tuff, tuffar iväg.
Till Dachau, Auschwitz, 
Sabra, Chatila -
alla gator besöks till slut. 

När jag talar om en resa
Menar jag en föralltidresa.


9. Straffkolonin

Vi anländer
Till straffkolonin.
Alla nej
Ristas in i vår hud.
 
*
Alla val är samma val.

- Som politiker måste man fatta
en del obekväma beslut.

Arbete är tortyr.
En människokropp
på bara några
centimeters avstånd
tycks oss avlägsen.

Arbete är frihet
vid 22-års ålder,
när några är rika
och andra döda. 

- Du är en skurk
- Jag är en politiker

Jag är inte vad jag är.
Jag har börjat tala som en människa.
Jag kan mycket väl vara människa.

- Frågan är om man kan låta ett ord
ha så många olika betydelser.
- Frågan är vem som bestämmer.

Det finns en högre lag.

(Var rättvis, står det.
Du kan säkert läsa det nu.)

*
Vi hängde en man
I månens ljus.

Sådan lust
Är mycket vanlig
Bland människor.
Livet vänner,
Är tråkigt.

Du är
rädd
Du väntar.
Jag dömer dig
I stillhet
Sänd hit ned.
Dömer, 
Din tid att
Skära ned
Från träd.
-
Att välja livet
Framför döden
Varje gång:
Vi blixtrar
Vi längtar.  Men
Abstraktioner
Pressar samman dem.

Så förhåller det sig väl för övrigt även med det konkreta.

Hoppet är för starkt,
Det är bara början.    
Den andliga tyngdkraften
Får oss att falla uppåt.


*
Helvetet och natten
måste föra
denna monstruösa födelse
till världens ljus.

En vacker, klar ton
klarare nu
när stjärnorna syns.

Stjärnorna kommer att -
Men det gör de inte,
Eller hur?
Jag undrar,
Jag undrar om jag undrar.
En eftergift för frestelsen
Att såra med ord.

Skräddarsydda stjärnor,
strukturer hotar mig att döda:
minskar motståndet, minskar styrkan.

Jag kastar mig mot väggar
av min motsats.

Du kan lika gärna leva,
för ditt är livet -
ett särskilt sätt
att vara rädd på.

Sanning –
Tar man bort en bokstav
Blir det död.

*
När jag vaknar
glömmer jag drömmen
och minns
att jag har bråttom
till arbetet –

Jag är subjektet,
det Absoluta.
Men vi är inte
vår smutsiga hud.

Som människa måste man fatta
en del ofattbara beslut

- mitt jobb är att finna,
försvinna.

Min konst att förlora.


*
Alla val är samma val
Kanoner till höger om oss
Kanoner till vänster om oss.

Att skjuta en fiende
och skaka en lång stund.
Så slutar världen.
En illusion, en skugga
en fiktion.

Jag biter mig fast vid dig dröm.
Darrande
framför den vita sidan. 

*
Länge hade du för vana
att lära dina händer sova
på grund av deras oförmåga
att lokalisera smärtan.

Dårars händer
blir inte trötta,
hur skulle de kunna
bli trötta?

Du lär dina händer
att vakna en morgon
från oroliga drömmar

Ännu halvsovande förstår de
och fortsätter att skaka
en lång stund

framför den tomma sidan.


10. Aeroplanet

Att en gång lämna straffkolonin:
Jag rodde ut till Gud.
I tider som denna
är jag glad att jag saknar
en Gud.

*
Alla val är samma val,
det Absoluta.

Jag var absolut tvungen
att fly-

Jag var absolut tvungen
Att flyga.

På stranden väntade aeroplanet.
Jag lyfte ur sanden
och förblev skakande
framför den tomma sidan.

Alla val är samma val.
Det var nödvändigt att välja,
Jag tycktes tveka om riktningen.
Kände hur alla rymdens vägar
låg öppna framför mig.

Ikaros, drunknande.
Jag undrar om han kom underfund med
vad det var som jag förlorat.

*
Ikaros -
Ett sätt att flyga
Är att dö.

Jag vill att du en gång
Ska lägga ned mig
Mot botten, tusen korn, 
Och känna att också ditt hjärta
Längtar till allt.
Men den långa hämnden
Har ännu inte börjat verka.
Du vet inte om dig själv. 

Vattnets stad
Skall utplånas från människornas minne.
Du skall lägga ned mig mot botten
Men aldrig kunna ta hand om det ovärdiga,
och aldrig bära kroppen.
Det är en kamp mellan gott.
Det är en kamp mellan ont.

Ett sätt att flyta är att leva
Med våra ord påminner vi varann.
Ordet kunde kanske få en mening
och säga saker om dig
du inte visste var sant.

Och från detta ögonblick
Hängav jag mig åt mitt språk
Som åt ett ord som kunde fånga Dig.
Sluter ögonen och bränner in:
Jaggjordekärlekomöjlig.
Inga tårar, jag väntar
På att regnet skall falla.

(Jag grät också
vid tanken på
att vad jag
för första gången såg
var ett aeroplan,
alla livets öppna,
längtan till allt)

Det som sker sker
aldrig eller alltid,
Allt som är slutet.

*
Här finns inget vatten
endast sten
Vägen är sandens väg.

Vattnet kommer dig inte till mötes
Det måste erövras på nytt varje dag

Om det fanns vatten

De döda soldaterna ligger
Med ansiktet ner
I det bruna vattnet.
Nåd finner vi i den kropp
Som saknar medvetande.
Tränger tillbaka
genom evigheten.

Vi möter en människa
och förintas,
Tror jag,
Eller räddas,
Tänkte jag.

Vi gräver en grav i vattnet.
Något brusar genom oss.
Vattnet rinner genom huvudets salar.
Huvudet ger oss ett språk
som vi saknar utanför dess salar.

Om det fanns vatten

En gång for jag till ett krig
Därför att det kändes
Som om jag inte hade något val.

Jag deltog i ett krig.
Krig kräver en soldat.

Efter detta kan man bara skriva.
Efter ett krig finns inte något mer att säga.

Jag strandsätter dessa fragment
Jag bär dem upp från botten.
Över sanden som går i kaskader.
Genom solen som går i kaskader.

När avståndet är för stort
Förlorar orden sin betydelse.
De brusar inte iväg
De tränger tillbaka.
Solen allierar sig med vattnet.

Evigheten. Om det fanns vatten.


11. Kulissen_

Också vattnet är en kuliss.
Den centrala scenen
i denna svartvita film:

Våran flykt över vattnet
som glittrar
under en stjärnbeströdd himmel
Med en stor hare i förgrunden
Och bakom den, mycket liten,
våran båt.

Som helt långsamt passerar förbi. Som i en pantomim.

Världen är oacceptabel,
för övrigt finns den inte.

*
Fragment av fragment.

Jag tror inte på
Att änglarna finns.
De väntar
Vid trädgårdsgrinden. 

Regnet faller över
De sörjande.

Jag tror på detta liv,
ett liv där jag kan minnas detta liv.
Men den viktigaste detaljen saknas.

Efter döden
Går livet vidare.

Jag strandsätter dessa fragment.
Jag bär dem upp från botten.

Världen är din.
Darrande framför den tomma sidan.
Den verkliga världen är min.