En resa till det inre av världen 1 Kaféet Jag väntar på en man Som varken är vacker eller intelligent Och han skapar ett tomrum I den rökiga luften. Jag gråter inte Det är världen som gråter. En dikt händer. Jag ser på mina händer Det är svårt att tänka sig Att de tillhör mig. Jag ser på bordet. Definitionen av ett bord är densamma för alla 2. Staden Arbete är frihet. Detta är min. Privatdetektivens - En fiktions-- skapande aktivitet. När en fiktion blir synlig börjar den upplösas och försvinna. Mitt arbete är att finna, Få att försvinna. Detta arbete är också en kritik Av den förutfattade meningen att verkligheten Måste vara densamma för alla, att alla måste känna till Och anpassa sig Till dess regler. * jag fann honom i en udda del av staden, gråtandes. - Vi lever i en fantasivärld, sa han - Man kan inte tro på absolut vad som helst, sa jag. vi gick in genom trädgårdens grindar fåglarna sjöng poo-tee-weet 3. Trädgården Varför begär jag en viss? den naturliga åtrå som böjer och degraderar träden * - Jag gav bort mitt hjärta igen för alltid. - Jag tror att jag kan läka tomheten med ord. Oförglömlig är situationen. En vårdag interpolerad I vintern i mig. Existensen som ingrepp I en plötsligt tystnad. Vårt hjärta inom oss. (Snälla. Snälla. Snälla. Låt mig få vad jag vill ha) Vi såg på varandra Så länge Att det slutade Med en kyss. * - Och vem ska skriva dikter åt dig när min kropp är täckt av gräs? 4. Salongen när vacker kvinna sänker sig till dumhet och vandrar fram och åter i ett rum medan gästen sitter med sitt te och gråter tills vattnet späds till vatten. Nog om det. * - Jag sitter och serverar te. Alla älskar mig. Varför skulle de inte göra det? Framgång är mitt enda val, Ingen känner smärtan I mitt regn. Jag är nöjd, är inte död. Bara komma ihåg. Bara inte svara I telefon. - Ja, hallå? * Inget är Som att vara 22. För ung för att hålla kvar. För gammal för att låta gå. Om jag bara kunde börja om Hundratusen mil härifrån Älskling, du borde Ha kommit nära. Den du sökte Var för nära Nej, närmare än så. Säg. Säg. Säg. Säg. Det du försöker säga är att du inte vill att jag ska älska dig. Den jäveln. Han grät aldrig för mig. En sällsynt seger För den lille mannen. Du ser underbar ut. Mår förfärligt. Bara jag inte ser Ditt ansikte Klarar jag mig. Jag vill verkligen se dig. Adjö kärlek, Ring aldrig mig igen. Kärlek? Sluta använda såna hemska ord. Vi har båda Lika rätt, Men lika rätt är ändå Hundratusen mil härifrån. * Jagets öppna förhållande Till världen. Du är så jävla puckad, Det är ett under Att du fortfarande andas. Sanning Skulle kunna vara Det som elimineras Så snart någon visar Att han har Mer eller mindre behov Av en annan. Så drar hon sig undan. Tyngdlag. Jag dömer dig i tystnad, Begäret att hämnas Är djupast. Jag hatar alla män Och deras kvinnor med. Begär att nå jämvikt. Dömd att irra intill döddagar. Från kärlek till kärlek. Åtminstone i början. * Efterfrågar händer På min kropp; Slå leendet från mig. Tack för att du låter mig vara mig själv. En kvinna som varken är vacker Eller intelligent. Det är dags att släppa Innan handen bränns. Jag är en flicka är en flicka Jag önskar jag var död. Upp med hakan! Skriv aldrig död. Alla de goda komedierna består av smärta. * För det där ljuset Dit det hör hemma! Lys dåren Till skuggig död. Och om du dör sa du Min älskling i en kista Sa du. Det finns inget här Som jag tror på. Det finns inget om Bara när. Skrivandet är där Du inte är. Att finna, Få att försvinna. 5. sjukhuset minnet - glömska tilltar uppmärksamhetsproblem. svårigheter handlingar i flera steg. Förlorar uppfattning, tid och rum. Oprecisa rörelser Leder till olycka. Förlorar förmågan Att förstå och använda språket, Att gå, sitta, le och svälja. Kan fortfarande beröring Och ljudet av bekanta röster. Besökare till denna grav Var vänliga kontakta – (Det är i sanning förfärligt, tanken på detta absolut mjuka, absolut lidande jag) 6. Affären - Jag ska hundra tusen mil härifrån. - Varje avresa kräver sin dräkt. I de flesta kvinnors liv utmynnar allting, även de största sorger, i klädprovning. Det finns en skräddarsydd tystnad, gröper ur i hjärtat berg. Det är för smärtsamt att tänka sig att jag är en kvinna- Liggande, klädd i snövitt som löst flyger till vänster och höger flyter jag ned ned ned (Men den viktigaste detaljen saknas) På kärlekens värsta, fulaste dag gjorde jag mitt bästa. Farväl. 7.Stationen Packa ihop (Amsterdam Paris Nantes) förlora en stad varje dag. Att resa är en konst, liksom allt annat. Inga tårar: Precis som ett barn Gråter jag. Jag har förlorat städer, vackra, flera - en dimma som försvinner När vinden hämtar hem. Jag vet inte längre var saker ska vara. Måste ha dig eller ingen, Så adjö till kärleken. 8. Tåget Jag jag jag jag har gett upp litteraturen och svalt ned pillren. Tåget tar mig iväg, genomborrar tystnaden. Tuff, tuff, tuffar iväg. Till Dachau, Auschwitz, Sabra, Chatila - alla gator besöks till slut. När jag talar om en resa Menar jag en föralltidresa. 9. Straffkolonin Vi anländer Till straffkolonin. Alla nej Ristas in i vår hud. * Alla val är samma val. - Som politiker måste man fatta en del obekväma beslut. Arbete är tortyr. En människokropp på bara några centimeters avstånd tycks oss avlägsen. Arbete är frihet vid 22-års ålder, när några är rika och andra döda. - Du är en skurk - Jag är en politiker Jag är inte vad jag är. Jag har börjat tala som en människa. Jag kan mycket väl vara människa. - Frågan är om man kan låta ett ord ha så många olika betydelser. - Frågan är vem som bestämmer. Det finns en högre lag. (Var rättvis, står det. Du kan säkert läsa det nu.) * Vi hängde en man I månens ljus. Sådan lust Är mycket vanlig Bland människor. Livet vänner, Är tråkigt. Du är rädd Du väntar. Jag dömer dig I stillhet Sänd hit ned. Dömer, Din tid att Skära ned Från träd. - Att välja livet Framför döden Varje gång: Vi blixtrar Vi längtar. Men Abstraktioner Pressar samman dem. Så förhåller det sig väl för övrigt även med det konkreta. Hoppet är för starkt, Det är bara början. Den andliga tyngdkraften Får oss att falla uppåt. * Helvetet och natten måste föra denna monstruösa födelse till världens ljus. En vacker, klar ton klarare nu när stjärnorna syns. Stjärnorna kommer att - Men det gör de inte, Eller hur? Jag undrar, Jag undrar om jag undrar. En eftergift för frestelsen Att såra med ord. Skräddarsydda stjärnor, strukturer hotar mig att döda: minskar motståndet, minskar styrkan. Jag kastar mig mot väggar av min motsats. Du kan lika gärna leva, för ditt är livet - ett särskilt sätt att vara rädd på. Sanning – Tar man bort en bokstav Blir det död. * När jag vaknar glömmer jag drömmen och minns att jag har bråttom till arbetet – Jag är subjektet, det Absoluta. Men vi är inte vår smutsiga hud. Som människa måste man fatta en del ofattbara beslut - mitt jobb är att finna, försvinna. Min konst att förlora. * Alla val är samma val Kanoner till höger om oss Kanoner till vänster om oss. Att skjuta en fiende och skaka en lång stund. Så slutar världen. En illusion, en skugga en fiktion. Jag biter mig fast vid dig dröm. Darrande framför den vita sidan. * Länge hade du för vana att lära dina händer sova på grund av deras oförmåga att lokalisera smärtan. Dårars händer blir inte trötta, hur skulle de kunna bli trötta? Du lär dina händer att vakna en morgon från oroliga drömmar Ännu halvsovande förstår de och fortsätter att skaka en lång stund framför den tomma sidan. 10. Aeroplanet Att en gång lämna straffkolonin: Jag rodde ut till Gud. I tider som denna är jag glad att jag saknar en Gud. * Alla val är samma val, det Absoluta. Jag var absolut tvungen att fly- Jag var absolut tvungen Att flyga. På stranden väntade aeroplanet. Jag lyfte ur sanden och förblev skakande framför den tomma sidan. Alla val är samma val. Det var nödvändigt att välja, Jag tycktes tveka om riktningen. Kände hur alla rymdens vägar låg öppna framför mig. Ikaros, drunknande. Jag undrar om han kom underfund med vad det var som jag förlorat. * Ikaros - Ett sätt att flyga Är att dö. Jag vill att du en gång Ska lägga ned mig Mot botten, tusen korn, Och känna att också ditt hjärta Längtar till allt. Men den långa hämnden Har ännu inte börjat verka. Du vet inte om dig själv. Vattnets stad Skall utplånas från människornas minne. Du skall lägga ned mig mot botten Men aldrig kunna ta hand om det ovärdiga, och aldrig bära kroppen. Det är en kamp mellan gott. Det är en kamp mellan ont. Ett sätt att flyta är att leva Med våra ord påminner vi varann. Ordet kunde kanske få en mening och säga saker om dig du inte visste var sant. Och från detta ögonblick Hängav jag mig åt mitt språk Som åt ett ord som kunde fånga Dig. Sluter ögonen och bränner in: Jaggjordekärlekomöjlig. Inga tårar, jag väntar På att regnet skall falla. (Jag grät också vid tanken på att vad jag för första gången såg var ett aeroplan, alla livets öppna, längtan till allt) Det som sker sker aldrig eller alltid, Allt som är slutet. * Här finns inget vatten endast sten Vägen är sandens väg. Vattnet kommer dig inte till mötes Det måste erövras på nytt varje dag Om det fanns vatten De döda soldaterna ligger Med ansiktet ner I det bruna vattnet. Nåd finner vi i den kropp Som saknar medvetande. Tränger tillbaka genom evigheten. Vi möter en människa och förintas, Tror jag, Eller räddas, Tänkte jag. Vi gräver en grav i vattnet. Något brusar genom oss. Vattnet rinner genom huvudets salar. Huvudet ger oss ett språk som vi saknar utanför dess salar. Om det fanns vatten En gång for jag till ett krig Därför att det kändes Som om jag inte hade något val. Jag deltog i ett krig. Krig kräver en soldat. Efter detta kan man bara skriva. Efter ett krig finns inte något mer att säga. Jag strandsätter dessa fragment Jag bär dem upp från botten. Över sanden som går i kaskader. Genom solen som går i kaskader. När avståndet är för stort Förlorar orden sin betydelse. De brusar inte iväg De tränger tillbaka. Solen allierar sig med vattnet. Evigheten. Om det fanns vatten. 11. Kulissen_ Också vattnet är en kuliss. Den centrala scenen i denna svartvita film: Våran flykt över vattnet som glittrar under en stjärnbeströdd himmel Med en stor hare i förgrunden Och bakom den, mycket liten, våran båt. Som helt långsamt passerar förbi. Som i en pantomim. Världen är oacceptabel, för övrigt finns den inte. * Fragment av fragment. Jag tror inte på Att änglarna finns. De väntar Vid trädgårdsgrinden. Regnet faller över De sörjande. Jag tror på detta liv, ett liv där jag kan minnas detta liv. Men den viktigaste detaljen saknas. Efter döden Går livet vidare. Jag strandsätter dessa fragment. Jag bär dem upp från botten. Världen är din. Darrande framför den tomma sidan. Den verkliga världen är min. |