Tröskel, munnen vätskar sig vid ordet, spott och skum där. Ett vatten fruset över träets höjd. Ett märke – tårsträng, kyssmärke ett bett av munnens frusna rand låt vatten komma Denna vida vak heter november. Grå, med vita punkter i sig. Och den röda kolven. Det finns en röst därute som är starkare. Hand, tala till mig. Den enda bönen heter, var i något. |