Tröskel, munnen vätskar sig vid ordet,
spott och skum där. Ett vatten fruset
över träets höjd. Ett märke – tårsträng, kyssmärke
ett bett av munnens frusna rand
låt vatten komma
 






 
Denna vida vak heter november. Grå, med
vita punkter i sig. Och den röda kolven.
Det finns en röst därute som är starkare. Hand,
tala till mig. Den enda bönen heter, var i något.