Du känner inte igen dig, ser dig länge i spegeln. Du har nya linjer och ringar under ögonen, och ändå är din kropp en flickas. Smala höfter, bröst knappt, och längre ned könet under håret. Sälmjukheten stark som klippa eller tänder. Du kommer ha en flickas kropp ända tills din kropp blir en gammal persons kropp. Hon spottar längs vägen när ni går, du har solen i ögonen, slemmet på marken och i er. Hon slickar dina ögon, suger på halsen. Lämnar små röda prickar i grupper. Du slickar hennes ögon tillbaka och hon blundar medgörligt.
***
Hennes hjärta sticker ut ur bröstet en kväll, du känner det under din hand. Ni ringer till sjukvårdsupplysningen. Ni tar bussen. Det är långa korridorer och rum med fruktskålar där frukterna är äpplen av en mjölig sort och clementiner med tjockt skal. Hur vet du, hur bär du egentligen bäst en fågel? I famnen? På axeln? Du är med henne och du är det inte. Läkarna ger henne några tabletter. Höghusens färger speglas i vattenpölarna. Hon får ont i bröstet när du ser andra färger än hon och då ändrar du dig smidigt som en säl i vatten.
***
Du sitter uppflugen på köksön och hon trär gladpack över resterna och runt ditt ena ben. Du hoppar ned och låter dig viras. Snurrar och skrattar tills det blir svårt att andas. Som om halsen är åtdragen fast den är fri. Sluta! Ordet kommer långt inifrån dig och hon ser förvånad ut, men ler och säger vad söt du är. Tänk om du alltid var såhär. Det är en övning, nu ska du dansa kombinationen. Kan du röra dig? Kanske om du hoppar försiktigt? Du blundar och du ser en dovt röd färg. Sedan hör du dem, pianot och trummorna. Först tyst. Smekande vispar. Tempot och styrkan ökar och du vaggar i takt innan du i två dunsar når golvet. Drar ihop dig och med munnen mot knäna biter du hål på plasten.
***
Runt och under er smular gräset. Du förstår allt
och inget. NI SYNS INTE! Gränsle över henne. Händerna söker. Tungornas
snabba. Dra inte ut på det. I gräset på rygg. Gnid ögonen gnid könet
vad spelar längre någon melodi? Hon nyper dig men det gör inte ont det
KITTLAS! Din mage är hungrig och maten har varit klar men det räcker
inte, ni blir inte mätta, ni kommer inte ut ur era kroppar, det är en
dans som pågår: du hoppar och gör dig till, du bryr dig inte längre
alls. Sträck ut tungan. Lite till. Lite till. Hon tycker den är slemmig
men du säger våt som att du är törstig på vatten. Meningarna faller
obesvarade som övermogna frukter. Gräsmattan är full av dem. Getingarna
kommer. Plommon kan se ut som hjärta eller lever. Du vill inte veta vad
som finns inuti dig. Att trampa på en geting men att känna det innan du
sätter ned tyngden, att inte sticket utan bara mjukt surrande under
fotsulan. Getingarna låter i dina öron. Det gör inget. Hästarna frustar
på andra sidan glaset. Du säger till henne: när de faller kan du önska
dig, men säg det inte till någon. Hon: du blandar ihop det med
stjärnor. Du: nej, det är hästar.
