Blombladshoran
Hon säger:
Jag heter blombladshoran och jag äger min egen skapelseberättelse. Jag föddes i underjorden och är fortfarande kvar i underjorden och jag kommer aldrig att lämna underjorden där inget språk finns och där inget annat än eld och horor finns och jag var ett litet men ändock så tydligt frö. Ni undrar hur är det möjligt men jo det är fullt möjligt det finns ingenting möjligare mjöligare mjöldagg över mina tunna blad att jag föddes ur en kärna av blod. Nej inte bara en kärna av blod men mycket blod var det men också ur en annan: en annan hora: en solblekt blombladsmoder. Och så vackert. Jag såg ingenting och jag kan inte minnas men alla horor pratar om sina kärnor av blod här i underjorden: visst gled jag ur blombladsmodern lätt som en glittrande stjärna i ett rosigt äpple men det måste också ha gjort ont som fan.
Hon säger:
Och sedan grodde jag länge i underjorden. Och det fanns bara eld och horor och slokande träd och skrikande träd och kärnor av blod och helvetesfödslar. Och andra blombladshoror föddes och ljus och blod sipprade ut och mörker och blod sipprade ut och kravlade sig ut ur blombladsmödrarna och fäste sig i jorden. Så blir vi till och så gror vi i underjorden.
Hon säger:
Jag är den sorgsna blombladshoran med elden ni undrar hur jag skiljer mig från de andra jag skiljer mig inte ett skit alla andra har lika mycket jord i sina munnar som jag alla pratar som jag i underjorden och alla är vackra och hatar underjorden och älskar underjorden och alla är ledsna och vackra och ruttnande och vi hör om en plats som tillhör andra munnar än våra och vi börjar tröttna på fuktigheten inunder och över våra blad och vi vill dit upp men vi lämnar aldrig underjorden våra munnar följer inte med oss om vi tar oss dit upp.
Det finns ingen där uppe som inte skulle vilja höra mig prata om min skapelseberättelse det betvivlar jag inte det är bara det att min mun inte skulle följa med mig om jag tog mig dit upp.
Det är fullt möjligt det finns ingenting möjligare mjöligare mjöldagg över mina leende blad att äga sin egen skapelseberättelse och att inte komma ur sin egen skapelseberättelse och den är inte bara min den är alla blombladshorornas och alla blombladshororna har en sång som vi skulle kunna sjunga för er men nej det var bara jag som gick med på intervjun.
Hon säger:
Ovan mitt huvud finns bara dimma. Jag är född i
underjorden och jag är
kvar i underjorden och kommer aldrig att lämna underjorden. Jag äger
min egen skapelseberättelse och det finns ingen annan
skapelseberättelse för mig. Jag äger min egen skapelseberättelse alla
äger varandras skapelseberättelser det är fullt möjligt det finns
ingenting möjligare mjöligare mjöldagg över mina vissnade blad.
