Ju mer jag skriker och pekar: Kolla dikterna, kolla, kolla! desto mer tittar ni på mig. Allt ljus på...

Helena Öström skickar micken mellan Ida Börjel & Anna Jörgensdotter i en flätad frågestund om Poesins Uppgift som publikfriare eller verksamhet som räknar läsarna en och en, inte i samlade trupper.

Kajsa Sundin minns en Nell talande ett förvildat språk mixat med tillfälliga filer
& Ida Linde minns en annan sida med tämjande klassiska bilder av kvinna som natur och man som tanke.

Viktor Johansson & Per Olvmyr spelar upp en klistrad duett om offer och oskulder ur den amerikanska öknen
& Matilda Roos ritar fallande paralleller om våldet; det sexuella våldet, det politiska våldet, det språkliga.

Johannes Göransson leviterar en pilot ur sitt kommande felstavade och felöversatta verk
& Sara Tuss Efrik bekänner skamliga, surreella och sexuella under- visningsmetoder på Sankta Marias skola Vår heliga moder
& Viktor får en rapport straight outta Indiana om minority poetry, mistakism och negativa versioner av gamla poesimodeller.

The Lighthouse Fractions intar under antagna anagram siten som ett tivoli och räknar språk med bråk
& Viktor staplar en alfabetisk läsning från språklig klåda till förståelse med förstoringsglas.
 
David Uppgren gläntar brännande på fiendeverket Ljusrepubliken
& Joakim Andersson skriker Mina ögon! Mina ögon! stirrar rakt in ett överflödande språk.

Vidare till kartan