Ju mer jag
skriker och pekar:
Kolla
dikterna, kolla, kolla! desto mer tittar ni på mig. Allt ljus
på...
Helena Öström skickar
micken mellan
Ida Börjel & Anna
Jörgensdotter i en flätad frågestund om Poesins
Uppgift
som publikfriare eller verksamhet som räknar läsarna en
och en, inte i
samlade trupper.
Kajsa Sundin minns en Nell talande
ett förvildat språk mixat med tillfälliga filer
& Ida Linde minns en annan
sida
med tämjande klassiska bilder av kvinna som natur och man som
tanke.
Viktor Johansson & Per Olvmyr
spelar upp en klistrad duett om offer och oskulder ur
den amerikanska öknen
& Matilda Roos ritar
fallande
paralleller om våldet; det sexuella våldet, det politiska
våldet, det
språkliga.
Johannes Göransson leviterar en
pilot ur sitt kommande felstavade och felöversatta verk
& Sara Tuss Efrik
bekänner
skamliga, surreella och sexuella under- visningsmetoder på Sankta
Marias skola
Vår heliga moder
& Viktor får en
rapport
straight outta Indiana om minority poetry, mistakism och negativa
versioner av
gamla poesimodeller.
The Lighthouse Fractions
intar
under antagna anagram siten som ett tivoli och räknar språk
med bråk
& Viktor staplar en
alfabetisk
läsning från språklig klåda till
förståelse med förstoringsglas.
David Uppgren
gläntar brännande på
fiendeverket Ljusrepubliken
& Joakim Andersson skriker
Mina
ögon! Mina ögon! stirrar rakt in ett överflödande
språk.
Vidare till kartan
|