Planntor ska växa raka



Tråkit å höra att det går så illa, far hade nog tyckt likadannt, å anledningen senn, de ä rennt fö jävlit de där. Menn ja har de inte mycke bättre här, å inte nog me att de finns negrer å arabär, här har vi jugoslavär, chinesär å finner å annat. Männ ja försöker å inte låta de störa mäj, fasst mä de vill ja inte ha sagt att de inte blir jobbit iblannd. Å inte behöver du säj ti mäj vilken bra lått farsan lämna efter säj, ja hadde jobbat dä själv om ja inte hade flyttat till storstan (eller utkannten av dänn i varje fall), ja sökte minn nisch på annat håll å inte har de varit lätt fö mäj heller, männ å arbeta mä jordbruk ä helt enkält inget som passar sig för en kvinna.

Ti resäptionen dä ja jobbar kåmmer dåmm hela tiden å nån liten konflikt ä de varje da. Nån såmm ä sur för nått å börje klage på mäj på hopplöst bruten svänska. Äller så ropar man åpp ätt namn å blir rättad på de mäst oföskämda sätt, såmm åmm de vore meningen att man skulle ta dänn skiten i sinn munn. Iblannd har ja änn riktit stark lust å säga nåt riktit dräpande typ: Du har egänntligen ingät här å göra ti å börja mä så ja ser inte att du har nånn rätt ti å klaga. Männ ja ä änn sån mes så ja gör de inte, å de kanske ä lika bra.

Iblannd tar ja promenadär, speciällt nu nä vädrät varit så fint, å bara går runnt områdät å då ser ja alla folk å hur stället bara är prickit av alla mörka ansiktän å en zigenarä eller  vad han nu kann varä spelar på sinn flöjt på torget å alla bara irrär runnt i nån slags kaotisk harmoni å då får jag änn känsla av att allt de här kan funka. Männ sen kåmmer mann tibaka ti jobbet å stöket å tjafsset dä, å lukten sen, vissa luktar faktiskt!

Så bitter dä ä mann väl, dä va inte alls dä här livet såmm ja hadde föreställt mäj. Varje da ä en kammp såmm dåmm hela tiden vinner å ja blir mer å mer nedslagen varje gång. Männ ja ser de här som minn lått å de ä här som ja fått minn säd plannterad, så ja kann lika ogärna dra härifrån. Fast får ja chansen så, ätt trevlit litet ställe i ett ordäntlit område med ordäntliga människor, då ä mann nog iväg illa kvickt åmm ja ska va helt ärlig, männ det kan mann bara drömma åm än så länge.  



Jasin Abdulssmed | är 23 år gammal, bor i Stockholm och är för närvarande lite sjukskriven, men en comeback förbereds.