denna förmiddags inre, tätt/ Det är känslan/ som vill fram/ Bromete, råg slaget i vindar/ korsande, korande/ denna förmiddags innerhet/ med gattet ljuset utan hämningar/ genom det som står och slår/ som vindfläktande kritdamm/från griffeltavl/ -an an


Hej, Viktor J aka _Kapseln klottra[r] över könen och tämja[r] Historien till att börja ljus just här_,

hej!

Jag tänkte slänga iväg något längre och löst och ledigt till dig, för att säga det högt:
hur fantastiskt det är att se din litterära färd dessa dagar! om än från sidan eller flera sidor bort, utan boken men med `bokens sönderfallande mångskrift´ överallt!
Precis som du kan tänkas ha drömt om? Precis så: ditt nätprojekt som för somliga sker innan den tryckta boken; omloppsbanor, frätt varde ordet "utgivning", önskningar av luft och sedan
bläck, alltid tillbaka till bläcken men också omväga,

precis vad `alternativ publicering´ kan tänkas vilja säga: ta lappkast?

Alltså.
Idag läser jag texten som är en krossad flaska mot skrovet metatexten, mot Kapseln. Saras inbitande text. Och som jag tyckte om den, och som jag ville läsa den mot [bok]Kapslar, mot din bok. Din Bok. Viktor, jag bor i Tyskland, det är en slags påtaglighet. Nej, det är mer än bara en påtaglighet. Det är flera utrymda möjlighet, och samtidigt andra möjligheter: nätets, ja.
Detta är ett förök att bearbeta det hela, detta säger dig - i junisnårets
sista dagar ska jag minnas din ton när du sa "Det var romantik" om vårt möte i 34 minuter av Umeå och vinterbangård.
Vid junisnårets ändstation når jag SWE, och det blir möjligt - att till-handa-ha detta ditt boklivade tillstånd, ditt monster och moster av bilder inspirerade av Kapsln själv;
vid junisnårets fladdrande hängmatta av läsegarn ska jag cykla "Ginstleden" mot Båstad för att låna din bok, skvätta hallandsbuktssalt över detta landsortsexemplar, forsa ohämmat ned på sidan, såsom en salivproducent, vid denna sommars svenska grind kommer du stå att
läsa i vinden längs leden, Viktor:

vi är en skock skrivande (levande; inbitna; avgnagda; levande) som är
väldigt tacksamma för det du gör. Och detta mail för att säga - som du förtjänar frågor kring vad som sker med DIG i allt detta - du skapar, detta du skvalpar
runt i -

dig säger jag -

att jag läser recensionerna och njuter på det sätt det är möjligt utan
själva boken. D v (ju) s: att du är en "krafternas metafor", ditt lysandenamn och din rättframhet - så självklart "allt du rört vid" [av initiativ] pekar mot dessa dagars "metatextkapsel", på nätet idag, på nätet ett annat imorgon, flytande, ett snår av flytande glas, jag menar:
så självklart att du tillåter dig att `ha´ den sidan.
Så självklart glad jag är i att ha dig som - un symbolico activo, Viktor.
Så självklart möjligt det är att läsa på det sätt det är möjligt utan själva
boken: där S H skriver

"de slungar hjärtat från sitt centrum och stör andra banor, andra brus,

vill leka med dem, vill dela dem,
vill vara dem."

där skriver sig fortsättningen - de multipla uttrycken - på "Vad jag ville
säga var:

Sweden is a country recovering from a make believe war,
in the remains we find make real great expectations."


För-läser din bok som ett multipelt - nodlöst - aningssystem. Andhamster. Och vill ju egentligen BARA fråga dig saker och sluta driva runt i lera, skatguld och quasi-kanonisering:

hur tar du till dig vad som sker med dig, dessa dagar Viktor?
Har dustrategier? Gör du om ditt rum? "Tittar du på äldre foton på Karl Vennbergs arbetsrum?" Är det enkelt eller svårt, fest eller baksmälla för sinnena? Liknar det förväntningarnas föreställningar? Talar du som du kände dig själv innan ordet uppmärksamhet var en karta över dagen?
Frågar du S H om saker och ting? Broderar du för att känna på meningarnas fysiska tillstånd? Hur teoretisk är du kring din bok? Vill du frågan som rör "estetik" eller hellre rader som nedsmält glas med ljungdoft?
Ärligt talat, Viktor: vad önskar du dig för samtal - längsmed bokens utvig_dning?

Vad är för DIG självklart att affirmera, (eller: hur många "JA" kommer du orka med som hype:ad? När känner du ett JA, vart vill du verkligen vara och tala om metaforens kurr i din bok? tänker du på sådant som ditt psykes gränser, eller: händer det så mycket att du
kanske borde?), alltså:
var hissar du flagg och undrar vad som sker egentligen
Eller är det bara skratt och ändlösa möjligheten att krossa flaskhals för flaskhals mot skutans "Några dagar in i framtiden", ja -
jag vill ju egentligen fråga dig om hur Dina litterära fantasier ser Ut, ut,
ut

nu, nu, nu!
Viktor!

Men allt slutar på kanten till koppen den randen övergår i luften:
Drömmer du om något annat än hur boken klirrar som en svanskulptur av glas om man andas på den med dagg i tanken?