s55 Style Wars They are saying that the kids run the subways. That the system is out of control. That 15 and 16 year old kids are running the system. När jag läste på biblan i Göteborg frågade jag publiken vad de ville höra dikter om, efter en stund sa någon: paranoia.  Jag läste s55 om att smyga nere vid bangårdarna och måla tåg, om kriminell stadsplanering, om förbjudna sätt att språka. Har aldrig varit så rädd och paranoid i mina egna kvarter som när jag varit ute och försökt göra sig hemmastadd, bo in sig, känna att utomhus är figursytt en liten aning efter mig.     Tunnelbanevagnarna rullar tungt genom New Yorks nattlandskap, tunga synthar överröstar stål mot stål, över skärmen uppenbarar sig titeln Style Wars. Detta är introt till old school-klassikern om graffitins pionjärer. Det finns en scen den är magisk det är en liten kille. Hans mamma vill inte att han ska vara ute på spårområdet om nätterna, hon frågar varför han måste göra detta, varför måste han måla hela tiden. Han säger att det handlar om att förstöra varje linje, destroy all lines, han säger det metodiskt två gånger i snabb följd med bronxbetoning på all, destroy all lines, destroy all lines. Det handlar om tunnelbanelinjer, men också om linjerna man just sprayat, om något oändligt arbete. Se utdrag ur Style Wars