Peka och klicka. På möblerna, på väggarna, på golvet. Leka och picka. Du ska ut, men vet inte hur. Nej, det är inte en dikt, även om titeln "Crimson Room" kan förleda en att tro det. "Karmosinrum" eller "Blodrött rum" - visst låter det som något Frostenson kunnat skriva? Nå, det är ett dataspel, ett ganska enkelt sådant, men också en illustration som får löpa genom den här texten. Jag tänker skriva för poesinewbies, jag tänker vara användarvänlig, jag tänker skriva om hur man pekar och klickar på dikter. Tar sig ut ur dem, eller in i dem, eller vart man nu vill.

 
A crimson ceiling and a wall. It is a strong door. The knob doesn't turn. The window won't open. The outer scene is in sight. There is nothing. Nothing special. Nothing special. Nothing special.

 
Man börjar med något man gillar, om man hittar något sånt. Det kan vara en formulering, en rytm, ett ord, vad som helst. Själv gillar jag ljuden i de här dikterna, att ha dem i munnen, smaka på dem - och den ena texten börjar ju också där. Man säger "tröskel", och munnen fylls av spott och skum. Sedan blir det krångligare, men för stunden nöjer jag mig med att  ö e   ä e   ö.  E  ä e i tredje raden är en fin vokalföljd - och, ser jag, samma vokaler som i tröskel, ah, "träets höjd", klart att det också handlar om en tröskel. Och likheterna mellan "vida" och "vita" och "röda", en slags diskreta halvrim utströdda i raderna. (Och orden, deras etymologi, likheter med andra ord - men går jag in på det kommer jag aldrig därifrån, utan fastnar på enskildheter, ungefär som S. Lurias "Mannen med det obegränsade minnet". Bäst att låta bli. (Men det är alltid något man kan återvända till om man fastnar. Hur definierar Norstedts Svenska Ordbok en kolv, till exempel?))

 
There is a ring. I took a thin ring. A thin ring with sculpture. There is a small key. I took a small golden key. A small golden key.

 
Vidare: jag känner av rytmen, noterar brotten mot den, vilka ord som framhävs på det viset. Som "Hand" i  tredje raden, intressant för att det (a) föregås av två obetonade stavelser, vilket bryter rytmen som hittills nästan helt varit antingen "en betonad, en obetonad" (troké), "en obetonad, en betonad" (jamb), (b) följs av en betonad stavelse, vilket tvingar fram en liten paus mellan "Hand" och "tala", vilket ytterligare understryks av radbrytningen... Nå, fick du panik nu kan jag säga att det går utmärkt att läsa Frostenson utan att tänka på metrik - den musikaliska dimensionen av texten går fram ändå, det räcker med att läsa högt.  Poängen var mest att du skulle prova att läsa dikterna högt, och långsamt. Se om det fanns mer i orden än deras betydelse.

 
There is something. I took a cassette tape. A cassette tape which has not been played.

 
Över till tolkningar. Om man vill få ut något av en dikt (ge mig en konstnärlig upplevelse! nu!) snarare än att försöka gissa sig till författarens intentioner med den, rekommenderar jag den självbiografiska läsningen. Utgångspunkt: dikten handlar om dig. Du har skrivit den, eller, den är åtminstone riktad just till dig. Så vad får ordet november dig att tänka på? Vilka bilder väcker ”den röda kolven” hos dig? "Den enda bönen heter, var i något" - handlar det om din relation, eller kanske din situation på jobbet? (Om man vet något om författarens privatliv kan man naturligtvis göra en biografisk tolkning också, men det är inget jag rekommenderar - eller, man brukar inte få ut så mycket av det. Inte så länge författaren lever, inte så länge det saknas bra biografier. Eller, jag har pratat med Frostensons granne utan att det hjälpt mig ett dugg med den här texten.)

 
Something is on a window frame. I took a small silver key. A small silver key. Something fell from curtain. I took a thick ring. A slightly heavy ring.

 
En bokstavlig läsning kan annars vara en bra utgångspunkt för vidare tolkningar - eller tillräcklig i sig, i vissa fall. Allt är vad det står att det är, allt som står finns på riktigt. Det är inte en dikt, det är ett fotografi, en dagboksanteckning, en artikel i Nationalencyklopedin. Ja, börja så. Du är i den grå novembervaken, det finns vita punkter, en röd kolv och en röst som kommer någonannanstansifrån. Du ber en hand att tala till dig, du ber om att få vara i något. Så, ungefär. Och följdfrågor, som: är handen rösten? Är handen min? Hur talar en hand - genom beröring, och isåfall, vilken slags? Räcker det inte, kan du istället ge dig på svensklärargissningar som "grå, med vita punkter i sig - kan det vara en snöig himmel, månntro? Eller är det liksom ljuspunkter i mörker man ska läsa det som? Och vilken sorts mörker är det då, novemberns eller själens?"

 
It is a stale CD player. The power is out. The lock opened. There is a power supply cable. I took a power cord. A Common power supply cable. The power chord was connected. The switch is on. There is a key. I took a key. An ordinary key.

 
För att sedan ta det bildliga tänkandet ett steg till: inget är sig självt, allt är en bild för något annat. Hej, metafor! (Liten varning: många nutida poeter, bland dem Frostenson, anser själva att deras dikter inte ska läsas metaforiskt. Låt det inte hindra dig.) Enklaste sättet för den ovana poesiläsaren att öva sig i metaforisk tolkning: tänk dig att dikterna handlar om sex. Tänk dig könsorgan - att allt avlångt är, ja, och alla hål är, ja, och så vidare. Försök få dikten att hänga ihop nu. Om du är pryd kan du istället tänka dig att dikten handlar om att skriva, eller om att läsa. Ge dig inte förrän allt har fått en annan mening än den bokstavliga.

There is a small box. I took a strange small box. A small box of a mistery. The lid does not open. There is a metal stick. A metal stick. For what is this?

 
Det här är två av de vanligaste sätten att tolka dikter metaforiskt. Tänk gärna ut andra sätt. Och än så länge är det inte på riktigt, bara en övning i metaforiskt tänkande. Kom ihåg det, och kom ihåg att det blir roligare om man växlar mellan olika tolkningsramar. Annars blir det som Åsa Beckmans essäbok "Jag själv ett hus av ljus", också känd som "Ge mig en postnummerkatalog, en lista över pizzor, vilken text som helst, kära publik, jag lovar att på några sidor bevisa att dess egentliga tema är mor-dotter-relationer - någon frivillig? Hallå?"

 
A small box of a mistery. The metal stick stuck to the hollow. The ring perfectly fit in this hole. The ring perfectly fit in this hole.

 
Kanske har du blivit utled på dikt nu. Då kan man göra en Guillou (sucka över ”böcker som kräver en hel yrkesgrupp av experter som kan tala om för folket vad det egentligen står i de obegripliga böckerna”), eller en bloggare: obegripligt! vadå "munnens frusna rand"? bluff! bara ord staplade på varandra! fusk! betyder ingenting! pengarna tillbaka! aldrig att jag läser svensk dikt skriven efter 1936 igen! Man blir av med lite aggressioner då, och det kan behövas, för efteråt kan man gå tillbaka och försöka igen. Eller inse att nej, det här var inte min grej, nu går jag och övar tvärflöjt/beställer thaimat/läser om "På spaning efter den tid som flytt" istället. Eller spelar "Crimson Room". (Eller uppföljaren "Viridian Room", för all del, men den är skitsvår.)

 
There is a hollow. The tape fitted in exactly. Nothing happens. Another battery is necessity.

 
Om du valde dikterna, kan du få ett par genvägar till: läs mer av samma författare. Läs hela sviten "Tal ur en månad" i "Korallen", till exempel - den främsta anledningen till min ovilja att i den här texten gå in på djupare Frostensonuttydning är min fasta övertygelse om att de här två dikterna mår bäst av läsas i sitt sammanhang. Läs intervjuer, för att få reda på hur författaren tolkar sig själv. Läs kritik/essäer/annan sekundärlitteratur, för att få reda på hur andra tolkat samma författare. Tips: Anders Olssons "Skillnadens konst", kapitlet "I skenet av Marsyas". Eller justfuckinggoogleit.com, om du inte orkar gå till biblioteket. Det är inte att fuska, inte som att söka på "crimson room +hints", det är att ta reda på vad andra tyckt och tänkt. Läs med skepsis, bara. De vet inte alltid bättre än du.

 
There is a battery. I took a battery. An ordinary battery. The second battery fitted in firmly.

 
Det karmosinröda rummet har ett facit jag kan ge er, däremot. Såhär löser man det: ta ringen i den gula skålen, ta nyckeln under kudden, ta bandet under byrån, ta metallstiftet mellan madrassen och sänggaveln, ta nyckeln i fönstret, klicka på gardinen tills en ring faller ner, öppna de två understa lådorna, ta kabeln, anslut den till CD-spelaren, öppna CD-spelaren, ta nyckeln, ta den röda boxen, placera de två ringarna och metallstiftet i håligheterna på locket, öppna boxen... och så vidare. Det finns ett sätt att ta sig ut. Bara ett. Slutsats:

 
(a) alltså är "Crimson Room" bättre än "Korallen"

(b) alltså är "Korallen" bättre än "Crimson Room"

(c) jag tror inte på hierarkiska värdeomdömen