Pappersdrakarna faller till marken i utbrunna maneter,
inga barn för strömmen vidare ner i vaggan.

Vi klär upp oss och gräver i jorden,
manschettknappar, cylinderhattar, silkeshandskar lysande rena,
försöker dra upp ström i starka linor att snöra korsetterna strama,
göra andningen tydlig och viktig, utan att kalla det andlighet,
hur mascaran understryker blicken.

Upptäcker genast sambanden mellan maneten och elden, båda är konstruerade av tunt rispapper, genomlyst av en svärm färgade lysdioder. Syran har läckt smått men underjorden verkar fortfarande drivas på små batterier såhär nära polcirkeln. En liten fläkt från ett uråldrigt moderkort blåser på pappersmaneten, dess gelékropp och känselspröt böljar. Blåser på papperselden så lågorna flammar, flimrar över rondeller och luciakronor. Kvaliteten är kass, som brännässlor, kopior av kopior, generationsförluster men man kan urskilja fertilitetsritualer, folksamlingar som härmar groddjur, sexmasker som liknar elefanter.

Bringing a child into this ugly world must be our most beautiful act of violence.

Kör fynden genom alla analyseringsmoduler, allt är ännu meningslöst. Precis där landet gått under syns bara en liten spricka, går att kisa igenom - a little bit like ghost, quite modern.
Maginnehåll: lava
nässeldjur, skogsbränder, riktiga maneter går att titta in i som förstoringsglas.
Du får lägga en över mitt ansikte utan att jag skriker.
Om du tittar djupt nog in i mina ögon, nod noll,
syns inga årsringar, nollställs vi till främlingar.

Vid utgrävningen av ett intilliggande garderobsutrymme hittas avmagnetiserade hemvideor av undergången, filmat från ett dussin vinklar. Ungen har gjort en videodagbok i smyg.

Varje morgon innan vi hunnit vakna spänns elledningarna
över fälten till fiolsträngar. Vi har vuxit allvetande
men inte till jättar, inga böcker gror händerna till trädkronor.
Allting kommer till oss genom förstoringsglaset vänt in i pupillen upplyst,
kropparna kommer rygga genom tiden, elektriska
brännmaneter kommer andas fram genom rymden, bära våra namn.



Viktor Johansson | Debuterar nu i vår med diktsamlingen Kapslar på Modernista. Skriver tillsammans med Sara Hallström en bok till det norska förlaget Biblioteket Gasspedal som förhoppningsvis kommer ut till hösten.